Gammeltacka bland lamm- Igår var dagen jag tappade min sociala kompetens.
Numret till min vän hade i och med min gamla telefons sammanklappning försvunnit, så jag strök runt på okända gator med GPS:en i högsta hugg, i desperata försök att hålla den nya telefonen skyddad från regnet. Ganska snart visade sig Sundbybergsborna vara ett ohjälpsamt folk då de flesta besvarade min vägfråga med ett:" Asså, jag vet tyyyp var det är men kan liksom inte förklara." Detta kan ju ha sin naturliga förklaring i att de enda som var ovettiga nog att befinna sig utomhus igår kväll var 14-åringar, och jag. Den som tillslut ville hjälpa mig var en alka på väg hem från pizzerian. Han kunde direkt visa vägen och samtidigt även rabbla upp liknande gatnamn i andra stadsdelar så jag gjorde mitt yttersta för att avrunda så snabbt som möjligt även om jag var mycket tacksam för hjälpen.
Till skillnad från denna vän har jag själv aldrig hängt i tjejgäng utan har väl kanske normalt en smärttröskel på 4 damer åt gången.
Det var alltså en relativt exotisk och högljudd upplevelse att befinna sig på en tillställning som inkluderade ca 20 tjejer i åldrarna 20-25. Denna grupp av snygga glada unga och socialt sammansvetsade pinglor satte mig helt på pottan. Jag tappade målföret, blev en blyg 10-åring igen och kände mig mer malplacé än nånsin förr. Jag hittade INGENTING att säga och de få tillfällen jag trodde jag kom på nåt lät det så dumt att jag skämdes. Beslöt mig redan efter en timme att låta ungdomarna festa vidare på egen hand och haltade trött hem genom ett regnigt Sumpan.
Vad hände!? Kanske var det åldern. Kanske var det orutinen. Kanske var jag helt enkelt ur fas, oavsett hoppas jag innerligt att jag återfinner min förmåga att socialisera med folk snart igen för det som skedde var både främmande och skrämmande.
Önskar mig själv bättre lycka nästa gång...