Med ålder kommer visdom... och en himla massa Noll koll.
Under en trevlig shoppingtur i en av de större klädkedjornas butiker ( möjligen främst riktad mot tjejer under 30) hittade jag en förtjusande kreation. Dessvärre fanns inte min storlek kvar så jag stegade fram till en käck liten bodbetjänt.
- Hej, har ni möjligtvis den här toppen i storlek X?
-Ehhhh....du menar klänning?
-Vad?
- Ja alltså, det är en klänning du håller i, men visst jag kan kolla.
Hmpf, jaha, där fick hon näsan i vädret och blev jäääkligt nöjd med att kunna tillrättavisa.
Nåja, hon återkom iaf med en klänning i min storlek, men med denna nya insikt i bagaget kunde jag inte längre förmå mig att köpa den. Hur kort kan ett plagg vara och fortfarande kallas klänning?
Plötsligt förstod jag att jag har en hel drös klänningar där hemma som inte blivit burna korrekt.
Jag kan knappast påstå att mina shorts/ kjols/ klännings/ tröjlängder har varit särskilt modesta genom åren, kanske till och med opassande i unga år...men det här!
Eller försöker jag vrida på verkligheten nu?
För någonstans mellan 25 och 30, man märker det inte när det sker utan det kommer smygande, så blir man mer och mer obekväm i det här med hudvisande. Man tycker helt enkelt inte att det är lämpligt.
Några snabba exempel:
* Sola topless bland folk är inte alls att tänka på. Det är det bara en viss typ av damer som gör.
* Sola i string. Det är det bara en viss typ av damer som gör.
* Äta middag på hotellrestauranten iklädd badkläder. Det är det bara en viss typ av damer som gör.
* Riskera att troskanten syns i sittande position. Det är det bara en viss typ av damer som gör.
* Bära tröjor som visar magen....hmmm, detta händer faktiskt stundom fortfarande så jag kanske är just den där typen av dam i alla fall.
fotnot: mina redan införskaffade "klänningar" kommer jag även i fortsättningen stolt bära upp med nån typ av byxa under.