Pompösa gubbtjyvar brädas av gemene man
Sen har vi det här med MOBILER. Den värsta kombon är givetvis utebliven hälsning och mobilsamtal. Har folk lämnat hyfset kvar på huvudkudden när de går till jobbet? Eller glömmer de att det faktiskt är en verklig människa som står där bakom kassan? Mitt knep i denna sits är att helt enkelt att fortsätta ställa de frågor jag behöver,om än nååågot högre. Oftast blir de då generade och avslutar samtalet,men det händer trot eller ej att man blir HYSCHAD. Där går f*n min gräns.
Förr om åren var det enbart pompösa gubbar som trängde sig förbi hela kön och sa -Du,jag har bråttom! Kan du bara fixa en kaffe till mig lite raskt. Men nu har det alltså spridit sig ner i leden. Då undrar jag följande: Varför planerar ni inte er tid bättre? Varför förstår ni inte att ni inte har tid att köpa frukost idag? Vad får er om möjligt att tro att just er tid är viktigare än de andras i kön?
Jag har en bekant, Matte,som bott på gatan i 27 år och brukar hänga utanför jobbet. När jag tar morgonkaffet knäcker han dagens första bira och vi vinkar glatt till varandra. Vill gärna knyta ihop säcken med att citera honom.
"MAN KOMMER LÅNGT MED TAKT OCH GOD TON,DE ANDRA KAN DRA ÅT HELVETE"
Eftersom jag är i samma bransch kan jag inte göra annat än att hålla med på samtliga punkter. Det finns flera och även dom som valt att skriva en bok om det. Så långt ska vi väl inte behöva gå Jenny? Men tänk på en sak, människorna har inte vaknat ännu. Du och jag gick upp långt innan dom och är redan på jobbet. Ett uteslutet "Hej" anser jag nonchalant men jag väljer att se det som deras förlust. "Keep on smilin' The whole world smiles with you"