Paraplyvett: Dagar som denna önskar jag vara dvärg, eller iaf betydligt kortare.
Efter en arbetsdag fylld av, ja inte så mycket alls faktiskt, skulle jag ta mig från jobbet till tunnelbanan. En sträcka som tar mindre än 10 minuter, men som innehöll förvånansvärt många potentiella dödsögonblick.
Jag rustade mig för strid innan jag lämnade arbetsplatsen, men förstod i samma stund jag äntrade trottoaren att jag var chanslös mot de krafter som verkade där ute.
Regnet har som bekant öst ner hela dagen. Men det är inte regnet som skrämmer mig utan paraplyerna. Eller rättare sagt, de personer som använder paraplyer och vad dessa personer förvandlas till så fort deras nävar omsluter skaftet på detta regnskyddande ting.
Mördarmaskiner.
Ovetandes sådana, visserligen, men de är väl den värsta sorten. De som plöjer och ödelägger utan ett uns av insikt.
Jag nådde första övergångstället, tvingades stanna vid rödljus och fick sällskap av 4 damer, till hälften rustade med paraplyer. Detta uppmärksammade jag först efter att ha fått en paraplypigg i tinningen. Lyckligtvis räddades jag av min fula mössa som dämpade sticket. 2 damer under varje paraply, och givetvis skulle de envisas med att stå i bredd. Således skuffades jag ut mellan körfälten.
Väl över forstatte skräckpromenaden. .
Mötande, passerande, stillastående.
Duckandes, väjandes tog jag mig helskinnad förbi. Vad blir nästa drag? Vad väntar kring nästa knut? Vart ska tanten? Tar hon höger eller vänster? Hela tiden på tårna för att kunna läsa spelet. Detta var knappast något som berörde mina medgängare. För när paraplyet greppas rinner vettet ur. De ångar på utan en tanke på de ögon de sticker ut under deras framfart.
Väl på tunnelbanan, alltså i vad jag trodde var synonymt med trygghet, steg en torr ( i dubbel bemärkelse) kostymherre på. Han fattade då det mest vettiga beslutet av dem alla och, japp, ruskade av paraplyet inne i vagnen!! Just det alternativet uppvisas alltför ofta även inne i kafét där jag jobbar och jag häpnar varje gång.
Så vad efterlyser jag?
Skärpning, gott folk!! Det är vad jag efterlyser.
Har du inget paraplyvett, skaffa dig!
Här bjuder jag på några basala punkter, helt gratis.
- Var uppmärksam på din omgivning.
- Höj eller sänk ditt regnskyddande ting vid mötande trafik.
- Ruska av paraplyet innan du går in i någon typ av inomhusmiljö.
- Lämna om möjligt paraplyet utanför.
- Om inte, ställ inte paraplyet för avrinning i en skinnsoffa.
- Inte heller i någon annan soffa.
- Paraplyer är inte till för att peka med. Vid eventuell vägbeskrivning fungerar det alldeles utmärkt att peka med den lediga handen.
- Paraplyer är inte heller avsedda att peta med. Vill du göra någon uppmärksam eller flytta på någon fungerar, som i de flesta andra sammanhang, rösten som hjälpmedel.
Faller inte detta dig på läppen? Stanna hemma!
Tack på förhand.