Pole dance- Den sensuella dansen mot en plågsam död

 
Under natten vaknade jag med svåra smärtor. Bilder av kölhalning och andra tortyrmetoder flimrade för mitt inre innan jag sömndrucket mindes gårdagens övningar.
Den efterlängtade lektionen i stångdans skulle till slut gå av stapeln. Laddade till tänderna anlände vi till den källarlokal där kursen hölls och på väg ner för trapporna mötte vi 2 andra deltagare som vi glatt hälsade på. De frågade om vi var " såna där proffs" och vi kunde stolta som tuppar svara nekande på deras fråga. Om de sen tyckte vi såg vältränade ut eller som strippor är förstås oklart, men tolkningen är fri.
I hallen möttes vi av ljusslingor med neonfärgade lampor som genast förde tankarna till nån smutsig herrklubb, intrycket ändrades sedermera när vi visades in i en ljus och rymlig lokal med 12 stolta stänger uppradade framför en gigantisk spegelvägg.
Vi inledde lektionen med en lättare uppvärmning för att undvika skador och fick samtidigt veta att all träning skedde på egen risk, trots att någon olycka aldrig skett...men utifall att, liksom.
Instuktören talade om att från och med nu gällde
  • Ut med höften
  • Axeln mot kroppen
  • Armen högt
  • Knäna brett isär
  • Sträckta tår

Några få saker att tänka på då bara.

Så var det dags för första snurren. Intet ont anandes tog vi fart för att graciöst slingra oss kring denna mässingstång och dra helvete vad ont det gjorde. Det kändes som huden liksom satt kvar på stången medan resten av kroppen försökte komma vidare.

- Glöm inte att se sensuella ut, tjejer!!! tjoade den härligt entusiastiska ledaren.

Förklara gärna för mig hur man ska kunna se sensuell ut när man hasar ner för en metallstång och krampaktigt försöker hålla taget medan man skinnflås.

Om nu denna dans ska användas i erotiskt eggande syfte och inte bara som träningsform så förstår jag inte hur man ska orka ligga när syftet uppnåtts. För hur enkelt det än må se ut så var det jobbigare, tyngre och svårare än jag någonsin föreställt mig. Då hade jag ändå innan förberett mig på det värsta. Som när min vän dagarna innan påtalat oron över det här med feghet när man blivit äldre.     

- Tänk om man inte vågar släppa taget med händerna när man ska hänga upp och ned och såna saker?

- Nåja, det behöver vi nog inte tänka vidare på. Vi kommer antagligen inte riktigt till den nivån första gången. svarade jag.

Och NEJ, det gjorde vi såklart inte. Inte i närheten alls.

Ju längre tiden gick dessto ondare gjorde varje kroppsdel och önskan att förvärra detta avtog för varje försök. Trots det var det fantastiskt roligt och maken till träning får man leta efter.  

Jag kände mig ändå inte helt begeistrad när jag ledbruten och öm slog mig ned på ett fik efteråt, men när den värsta smärtan lagt sig började jag söka efter nybörjarkurser på nätet. Den entusiasmen höll alltså i sig till idag. Nu har jag lagt ner projektet igen.

Idag har jag blåmärken på benen och armarna. Träningsvärk i exakt hela kroppen, även i muskler jag inte visste fanns. Min bröstkorg känns bruten nånstans i mitten och jag går som om jag fortfarande försöker klämma om en mässingstång med knäna, de få gånger jag ens kommer upp i stående alltså.

Men hey!! Som bilden ovan visar, lyckades jag och min fina vän till slut se mycket sensuella ut, då med fötterna stadigt på jorden och lättade över att passet var slut!

Här kommer några bilder som visar hur det kan gå till

 
Jo jo, men hon har ju övat liiiite längre!!
Kåseri