Snutjenny

Jag är, och har alltid varit, en mespropp. En riktigt harig en som alltid kalkylerar risker.

Jag hoppar aldrig från bryggkanter, inte heller från trampoliner.

Jag tar mig sakta och tryggt ner i vattnet med hjälp av stege. I avsaknad av stege hasar jag på rumpan ner i böljan den blå.

Kör någon för fort, bromsar jag.

Finns det ett räcke håller jag i det.

Jag åker inte vattenskidor utan sitter hellre i dragbåten.

Kortfattat, jag är en trygghetsknarkande mes.

Vad som då förvånar mig själv men främst andra är att jag sagt upp mig, utan att ha ett nytt jobb att gå till. 

Jag har frivilligt tagit ett stort steg ut i det okända.

 

Jag har under de senaste tolv åren jobbat i kafébranschen. Av dessa tolv har jag arbetat åtta för en och samma arbetsgivare. Av dessa åtta har jag älskat sju.

Men omständigheter och åldrande har gjort att tvivel väckts. Därför har jag sugit på säga upp mig- karamellen under ett par år.

Tankegångarna kring det har först och främst handlat om vad jag vill göra framöver, utan vidare resultat.

Inte kan man väl säga upp sig utan en ny fast inkomst?

Jag har ju faktiskt skyhöga boräntor, räkningar och mat som ska betalas varje månad.

Kalkylerar, riskbedömer, vrider & vänder...

Visst, jag har funderat länge, men känns beslut inte bra i magtrakten kommer de inte genomföras.

Jag kommer aldrig låta yttre påtryckningar påverka livsavgörande beslut för mig.

Men så när jag väl nått vägs ände, sker det direkt...helst redan nyss.

Så jag stod på trampolinen och velade under ett par år, tills jag bestämde mig.

Jag hoppade. Rätt ut i ingenting.

Givetvis med många bra kontakter och en fet buffert, men ändå, jag tog steget..

För vissa kan detta säkert tyckas oklokt men förvånansvärt många imponeras av detta beslut.

På bara några veckor har jag förvandlats till en inspiration, en modig förebild som flera avundas.

Det i sig är onekligen en annorlunda situation, vilket inte gör den mindre angenäm.

 

Vad har jag då för planer?

Blivande arbetssituation är fortfarande oklar, och kommer så vara under minst sex veckor. ( eventuella förslag och tips välkomnas självklart.)

Fram till dess kommer jag först att ligga på en brygga i skärgården och bli tjock.

Sedan kommer jag förflytta mig in till staden, för fortsatt bulkning och spontana aktiviteter.

Läsa ett otal böcker och måla naglarna för skojs skull. ( målade naglar kan tyckas trivialt men inget jag kunnat unna mig under arbetsåret.

 

En mycket främmande inställning har rotat sig i mig:

Ingenting är omöjligt, det löser sig. Förhoppningsvis till det bättre, men jag är medveten om att det också kan bli till det sämre. Det viktigaste för mig är en förändring, och där är jag nu.

Nya tider, nya möjligheter och endast himlen är mitt tak.

 

( denna text författades av nymanikyrerade fingrar på en soldränkt brygga, )