Mellan 22 & 00 vaknar geniet i mig.

Jag har alltid haft svårt att sova.
Ända sen barnsben har mitt huvud gått på högvarv så fort min hjässa landat på kudden.
Själv har jag aldrig betraktat mig som nattmänniska, men just under dygnets sista timmar är jag som mest kreativ, och kanske bör jag därför omvärdera min inställning.
Nånstans mellan 22 och 00 vaknar nämligen geniet i mig till liv, ett alter ego vi kan kalla "Jennial".
Det kan såklart uppfattas som något självgott att uttrycka sig i såna här ordalag, men som bekant upplevs alla känslor och tankar starkare nattetid, och varför då inte ta fasta på just en självglorifierande känsla som denna.
Jennial fullkomligt sprudlar av briljanta idéer, som kan handla om allt mellan himmel och jord.
Dessvärre är det knappast läge att göra slag i saken när man ska gå upp fem timmar senare och mer än nåt annat önskar att få sova.
Oftast är jag ju också lite för trött för att minnas alla dessa genialiska tankar efteråt, men stundom gör sig Jennial påmind även dagtid och då gäller det att fånga tanken innan den åter försvinner.
 
Just nu befinner jag mig som bekant i en övergångsperiod mellan att jobba och att skaffa ett nytt liv med nya rutiner och ny dygnsrytm. Därför har jag inte riktigt kunnat ta tillvara på den här nya möjligheten ordentligt.
Nyss fastnade jag nämligen på ordet "nattmänniska" som i tal tydligen blev " nattskänniga". Inte en två eller tre gånger, nej, jag kunde inte uttala det alls när jag skulle läsa upp det för min syster.
Men men, övning ger färdighet och jag hoppas snart komma ikapp min genialitet!

Sov gott!