Att moona mot finfolket.
I dag var det dags för den månatliga utfodringen av bankmän.
Klockan 07.20 ville de ha 80 frukostpaket levererade till lunchmatsalen intill deras kontorslandskap.
Plikttroget rullade jag på utsatt tid upp vagnen efter ett visst mankemang vid hissarna.
Hur vettigt är det att koppla fyra hissar till samma knappar? Hur lätt är det att manövrera en vagn fylld med juice och smörgåsar mellan hiss 1 och hiss 4? Inte särskilt. Det som sker är nämligen att dörrarna slår igen just som man når fram till rätt. Trycker man då snabbt på knappen igen öppnas inte samma dörrpar utan ett dörrpar längre bort och då ska man hinna till den... ja ni förstår ju själva. Men till slut lyckades jag ändå komma in i en hiss och kunde därför leverera dessa rykande färska smörgåsar.
Hur vettigt är det att koppla fyra hissar till samma knappar? Hur lätt är det att manövrera en vagn fylld med juice och smörgåsar mellan hiss 1 och hiss 4? Inte särskilt. Det som sker är nämligen att dörrarna slår igen just som man når fram till rätt. Trycker man då snabbt på knappen igen öppnas inte samma dörrpar utan ett dörrpar längre bort och då ska man hinna till den... ja ni förstår ju själva. Men till slut lyckades jag ändå komma in i en hiss och kunde därför leverera dessa rykande färska smörgåsar.
Vagnen lirkades med stor möda in genom alltför trånga dörrar och jag började inför hungriga banktjänstemän lyfta av kartongerna upp på ett barbord. Dock fick inte den sista kartongen innehållande 40 juicer plats och jag uppmanades ställa ner den på golvet istället.. Samtidigt som jag började böja mig ner mindes jag stressen hemma i morse, den som resulterade i att jag inte hann sätta i nåt skärp.
Lagom tills att jag nådde golvnivån bevisade också den plötsliga temperaturskillnaden över utvalda kroppsdelar vad som sker när man glömmer skärp.
Till min fasa insåg jag att jag näst intill moonade mot tjänstemännen. Likt en fjortis lät jag min inte alltför blyga bakdel lysa upp deras tillvaro.
Snabbt rätade jag på ryggen och önskade en fortsatt trevlig dag. Och även fast mina byxor inte hade följt samma princip lämnade jag lokalen med huvudet högt.
En liten frukostsurprise får man väl unna dom?