Snutjenny

Jag har lite svårt med balansen. Det kan ibland uppfattas som jag är på örat men problemet sitter snarare i örat, närmare bestämt i det vänstra. Sedan barnsben är hörseln i detta nedsatt och det påverkar till viss del balanssinnet. Fler än en gång jag slagit i axlarna i dörröppningar av denna anledning eller rätt och slätt varit på väg att trilla omkull från stillastående.

Nåja, det är inte alltid en nackdel att ha lite sämre hörsel på ena örat. Om en fågel kvittrar utanför fönstret lite för tidigt på morgonen kan jag lätt utesluta den genom att vända mig och ligga på andra örat. Eller om någon pratar strunt så kan jag helt enkelt vända andra kinden till. Prisvärt i såna situationer alltså.

Värre är när människor envisas att viska i det örat. Omöjligt.

Det räcker med att nån försöker samtala från det hållet och jag känner mig bortdribblad.

Medvetet/ undermedvetet försöker jag därför placera mig på lämplig sida men under middagar är det ett gissel.

Inte bara det att jag inte hör, jag måste anstränga mig oerhört i större sällskap för att kunna urskilja samtal och sortera ljud. Det slutar oftast med att jag blir trött, sur och vill gå hem istället. Trevligt, verkligen.

Men så till det som kanske stör mig mest.  Folk som misstolkar min risiga hörsel och istället tar mig för mindre begåvad. Själv anser jag mig inte ha ett särskilt begränsat ordförråd, snarare tvärtom. Men det som sker när jag inte hör vad personen framför mig säger är att denne ändrar sin formulering därför att den tror att jag inte förstod. De väljer att förenkla språket till en nivå de tror är mer lämpad för mig.

Det är fantastiskt förolämpande, så snälla, nästa gång jag säger " VA?", upprepa bara frågan igen.

Tack på förhand.