Sluta revirs-pinka på mig

Hög tid att backa bandet till det där med kramar igen.
Jag har erkänt att jag konverterade till kramare efter att ha börjat mitt nya jobb. 
Det var inte direkt ett frivilligt beslut men som med allt annat man utsätts för så vänjer man sig.
Jag vidhåller fortfarande att kindpussar är det absolut bästa sättet att hälsa på, både ur sminkperspektiv och fysisk kontakt-perspektiv. Minsta möjliga risk.
Men så finns det vissa i min närhet som älskar den där kramen mer än andra. Som länge och lidelsefullt omfamnar en, gärna vaggandes fram och tillbaka. Inte för länge, men länge nog för att hinna gnida in deras mindre angenäma parfymer på min kropp.
Det är ju tyvärr just dessa lidelsefulla personer som använder dofter som är lite jävla starkare än andra.
Kanske för att starka karaktärer kräver djärvare dofter ( något jag snappat upp på parfymavdelningen, men jag bestämt opponerar mig mot)
Resultatet av dessa skavningskramar är att jag luktar som nämnda personer...resten av dagen.
Det går inte att tvätta bort..det går inte att komma undan, och jag känner mig kränkt och märkt tills jag äntligen kan ställa mig i duschen hemma och låta de varma dropparna skölja bort de sista spåren av "starka karaktärer" från min hud. 
Det är som att de vill revirsmarkera.
"Hon där, hon är min! Tror ni mig inte? Lukta på henne då! Just det...back off bitches!"
Det blir ju inte bättre av att mitt luktsinne är bättre än en spårhunds heller. 
Problemet är återigen att man inte kan upphöra att krama någon man redan börjat hälsningskrama.
Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och göra om göra rätt, och hålla mig på min kant.