Snutjenny

Fjärde och sista deltävlingen i årets Melodifestivalspektakel. Och frånser vi inledningsshowen med idrottsklädda ungdomar, kunde den knappast ha inletts bättre. Alcazar tog arenan med storm och visade var det schlagerskimrande skåpet skulle stå.

I sedvanlig ordning drog programledarna inledningsvis några dåliga skämt och fortsatte på inslagen bana med att göra narr av döva, vilket jag har svårt att tro föll i god jord.

Men äntligen var det Melodifestivalkänsla och jag satt som på nålar här hemma i soffan, med fjärilar i magen och frenetiskt röstande.

Det går inte att komma ifrån det faktum att bra låtar,om än några få, tar bort fokus från riktigt risiga programledare.

Det hade räckt med den fjärde deltävlingen, vi hade inte behövt genomlida tre veckor av skämskuddar, Björkman hade haft äran i behåll om de hållt sig till den sista tävlingen.

 

1. Alcazar "Blame it on the disco": Vad älskar man inte med detta nummer? De hissas ner från taket i en gigantisk discokula och kliver ut i de bästa schlager-kläder vi nånsin skådat. Det är pyroteknik, det är fläktar det är dans och det är ren och skär kärlek! Det är så hett att jag för första gången på sju år inte fryser i min lägenhet. Det här är schlager när den är som allra bäst.

Tack Alcazar, ni tände schlager-lågan igen. Solklar finalplats.

 

2. I.D.A "Fight me if you dare": Ett riktigt fall efter Alcazars strålande inledning. En ung och trashig Charlotte Perrelli i kamouflagekläder och brynja, det känns väldigt väldigt ute. Det här skulle kunna vara ett av Finlands bidrag. Konstigt nog inte jumboplats men väl en sjätte.

 

3. Janet Leon "Hollow":   Jimmy Jansson gör sig bäst i kulisserna , och denna gång som låtskrivare. De omskrivna röstproblemen har inte gett med sig och det skär stundom riktigt illa. Det andas väldigt mycket öststats-ballad över detta, men inte mig emot. Däremot tittar jag mer på den snygga bakgrundsdansaren än på Janet. Kanske hade det gått bättre med en frisk röst, men nog tycker jag hon förtjänade mer än en sista plats.

 

4. Ammotrack "Raise your hands": Deras uppmaning faller mig betydligt bättre i smaken än när Tomas Ledin senare i vanlig ordning ropade "alla händerna i luften nu!!" under mellanakten.

Det är knutna sjalar på stativ, plåtskjul, bara överkroppar (iaf en), gitarrsolon och det nästan luktar disel genom rutan.Trots att det är hårdrock går det att schlagerdansa till, bara en sån sak! Gillar starkt och det blir en andra chans för dessa hårda grabbar.

 

5. Josef Johansson "Hela natten": När G:son är med har man ju lite förhoppninar. Men nej.

Plötsligt fick pretentiös ungdom ett ansikte. Han är så där svår på alla sätt man kan vara svår på. Det bjuds på en sjukt nördig kör och han gör några tappra försök till danssteg som faller plattare än låten i sig. Hela numret känns som ett You tube-klipp på barn som mimar framför spegeln. Näst sist på en sjundeplats.

 

6. Linda Bengtzing "Ta mig": Här hade jag hoppats på ett säkert schlagerkort, men det vill sig inte. Hon har i vanlig ordning en vansinnig energi, men inte ens med hjälp av  Mellos mest rutinerade kör-tjejer lyfter låten.

Linda uttalade sig i veckan " Melodifestivalen är inte längre som den var när jag förälskade mig i den" och jag är ledsen Linda men du är inte längre som när jag förälskade mig i dig. Fläkt, guldbrallor och skinnväst ger ändå plus i kanten, men det kunde inte ta henne till final. Det blev inte ens pallplats, utan en snöplig femte.

 

7. Ellinore Holmer "En himmelsk sång": Det enda som nådde himmelska höjder var hennes bröst som trotsade tyngdlagen och satt nånstans över armhålorna. Iklämd i en Disney-prinsessklänning stod hon skör som en lågstadieelev på skolavslutningen och sjöng rätt upp och ned. Det här har vi hört förr, och innan dess. Tråkigt är förnamnet men tydligen krävs en tråkig ballad per deltävling.

Dock får hon en andra chans.

 

8. Anton Ewald "Natural" I år överträffar verkligen den unga talangen sig själv. Inte låtmässigt och definitivt inte sångmässigt men han lyckas få med inte mindre än tio skrevgrepp på 3 min 6 sek. varav ett tvåhandsfattat. Redan innan han kom upp på scen tog han tag i snöret. Men inte på Michael Jackson-manér, utan lite lojt, så där som det vore en snuttefilt. Det kanske helt enkelt faller sig Natural för honom? Bortsett från det jublar Tant Snusk här hemma i soffan, och klappar förtjust händerna. Spegelprydd skinnjacka och danssteg sända från himlen. Jag tycker att det är så löjligt bra att jag varken vet ut eller in. (undermålig sång till trots). Jag vill upp och dansa nu och aldrig aldrig sluta. (men helst då iklädd Alcazars glitterdräkter) Final!

 

 

Kvällens överraskning: Tummetott Kempe syntes inte till.

Kvällens glädje: Alcazars discokula-entré och deras deltagande.

Kvällens besvikelse: G:son plattar fortfarande håret. Tycker det var gladare med lite lockar.

Kvällens citat: Som reaktion på min uppdatering om Antons grepp om ballarna skrevs:" Och som han tog i dem... jag tappade räkningen. Tur han fick en mick att hålla i till slut."

Kanske dags för mig att lämna över stafettpinnen?