Snutjenny

För ett par veckor sedan var jag hos läkaren, ja ni känner väl till honom vid det här laget.

Jag oroade mig lite över en obekant liten knöl på magen och tyckte att det var en god idé att kolla upp den. Det tyckte emellertid inte herr doktor som snabbt avfärdade den som en fettknöl. Jag måste säga att det lät osmickrande och hade nog hellre fått det medicinska namnet kastat i ansiktet istället för just fettknöl.

Denna tanke speglades antagligen rätt väl i mitt ansikte eftersom läkaren bestämde sig för att googla fram bilder för att visa exakt hur odramatiskt detta var. Oturligt nog kan tydligen dessa knölar dyka upp lite varstans på kroppen och dataskärmen svämmade plötsligt över av ogenerat skrevande sköten.

Ja, hm,eh..då ska vi se. skruvade läkaren på sig medan han skrollade ner på skärmen. Slutligen hittade han det han sökte och visade upp en abnorm, tennisbollsstor knöl, på en mindre intim kroppsdel.

- Om den blir så här stor, då tycker jag vi kan operera.

- Ja, eller långt innan dess. svarde jag.

Däremot hittade han några födelsemärken som borde avlägsnas. Vi tittade i hans schema och bokade in en tid. 21/2.

Jag ville dock reservera mig något eftersom jag inte hade tillgång till mitt egna schema och fråga därför hur lång tid innan man måste avboka tiden. Fyra timmar blev svaret.

Sagt och gjort. En kurs var inplanerad på jobbet just i morgon, därför ringde jag och avbokade tiden hos läkaren redan i morse. Talade in ett vänligt meddelande och lämnade även mitt telefonnummer för eventuell ombokning.

Alltså avbokade jag tiden över ett dygn innan.. god framförhållning. Man ska underlätta för andra när man kan. tänkte jag nöjd.

Inom loppet av ett par minuter ringde min telefon.

- Ja, hej. Det här är Lena, sköterska på vårdcentralen.

- Hej?

- Jo, jag hörde just att du avbokat din tid. Har du verkligen inte möjlighet att komma in imorrn?

- Nej, precis. Det var därför jag avbokade den.

Av hur många andra anledningar brukar man avboka? Nej, jag känner inte fört just idag. eller Näe, om man skulle ta och skita i den där operationen och ta en fika istället..

- Så du kan verkligen inte komma imorrn. nu ändrades tonfallet och hon lät lite som: kom igen då schyrra, kan du inte bara ställa upp nu´rå??

- Nej, jag är ledsen, det kan jag verkligen inte. försökte ändå låta lite medlidande eftersom det verkade vara nåt alldeles fruktansvärt besvärligt att jag avbokat min tid.

- Men vi har ju redan bokat ett operationsrum och och förberett med...

Där kände jag mig trots allt manad att låta lite rakare och avbröt

- Ja, må så vara men jag frågade läkaren när jag behövde avboka och fick svaret fyra timmar innan, då tycker jag att 27 timmar innan är med god marginal?

- Men det här är ju lite annat. Vi måste ju boka operationsrum och boka..

- Ja du nämde just det. Men som sagt, jag har avbokat min tid för att jag inte kan komma.

En tung suck i andra änden, med underton av "förbannade patientjävlar som inte kan ha nån förståelse
för hur jobbigt det är för mig att lyfta min rumpa från receptionsdisken och gå för att boka ett operationsrumshelvete", följt av ett snorkigt och uppgivet:

- Men du, då får du väl höra av dig när du kan då!

- Absolut, det hade jag redan tänkt mig tack.

 

Vad tusan var det fråga om?

Ska man ringa till en restaurang i avbokningssyfte och få ett:

Meh, snälla kom istället. Vi har ju redan putsat besticken och vikt servetterna. Är det säker att ni inte kan komma?

Eller till tandläkaren:

Kan du verkligen inte? Vi har ju redan plockat fram en ny haklapp och bomullstussar, kom igen då, snälla.

Nä, nästa gång får jag se till att avboka minst två veckor innan, eller debiteras för utebliven närvaro. Det kan det faktiskt vara värt...om de nu tycker det är bättre.