Obefogad ilska kommer man aldrig riktigt undan

Överlag kan jag säga att butikskunder är lite lättare i sinnet än kafégäster. Eventuellt kan detta ha att göra med att kafégästerna inte fått i sig nåt kaffe vid första kontakten. För det finns givetsvis inga bevisgrundande studier, men det låter inte osannolikt.
Som butiksanställd får man alltså ta lite mindre skit än vad jag är van vid, men det är ju inget att sörja.
Däremot slår dessa kunder till lite vassare när något väl är fel. Som med öppen handflata när man minst anar det.
Det är svårparerat när det sker, men underhållande båda medans och efteråt.
Ett återkommande problem är media.
I TV-program, tidningar, filmer och bloggar exponeras plagg till höger och vänster.
Förmodligen var det lättare förr när det fanns två tre kanaler att växla mellan i tablån och en handfull modemagasin , men nu är det inte realistiskt att tro att detta på något sätt kan övervakas.
Notera gärna just bloggar i sammanhanget. Kunder som kommer in och säger:
- Jag letar efter en klänning som var med på en blogg igår. Vet du vilken jag menar? (?!)
Well, med tanke på att vem som helst kan blogga och att uppskattningsvis alla 20-åringar gör det, är det lite svårt att på rak arm vaska fram en klar bild.
Frågor som: var är klänningen som var med i Kvällsöppet i måndags? Var är jackan xx hade på sig för tre veckor sedan? Jag såg en Instagram-bild igår på en kjol...? duggar tätt och det är omöjligt att kunna veta var våra produkter dyker upp.
Vi måste särskilja på reklam och reportage. När en tidning presenterar ett modereportage, väljer stylister  för tidningen ut plagg som skall exponeras. De ger en fingervisning om modet som gäller, och ska locka till inspiration. Det händer att stylister använder plagg från en kollektion som utgått och då går kunderna i taket.(vilket jag kan ha viss förståelse för.)
I reklam vill vi visa något. I regel sker det på en sida där förmodligen loggan och märket klart och tydligt finns med med stora bokstäver, och delar inte utrymmet med fem andra märken.
Men kring detta råder tydligen oklarheter, för det är det vanligaste sättet att uppröra en kund.
- Jag såg en bild på ett par byxor i Damernas som jag vill köpa.
Efter att ha granskat urklippet som skrynklats ner i handväskan och konstaterat att vi inte har den byxan i butiken, växer irritationsrynkan mellan kundens ögonbryn fram. -Vadå inte har? Varför är den med i tidningen då?!
Då drar jag ännu en gång det här med hur det funkar och möts ännu en gång av oförståelse. Jag föreslår att de kan beställas från nätet eller från butiken i Malmö där jag efter lite forskning fått reda på att de säljs. - I Malmö??? Varför har de med byxorna i Damernas om de bara finns i Malmö? (mig veterligen är ifs inte Damernas en lokaltidning, men den åsikten passar bäst osagt.)
Priset denna vecka för obefogad ilska går dock till kvinnan som igår skällde ut mig pga en blus. Blusen i fråga hängdes undan förra veckan då kunden inte orkade prova den förns dagen därpå. Dagen därpå provades ingen blus eftersom kvinnan inte kom. Regelrätt sattes den ut i butiken igen. Men så igår kom hon alltså, åtta dagar efter satt datum.
- Jag lade undan en blus förra veckan som jag skulle prova på söndagen. Nu är den borta!
- Ja tyvärr såldes den. Jag satte ut den igen på måndagen.
- Men jag var ju sjuk. pustade kvinnan fram med en blandning av förakt och förvåning. Lite så där som att jag rimligtvis borde förstått detta utan att hon för den sakens skull behövde ringa och säga det.
- Det var tråkigt att höra, fortsatte jag men avbröts av
- Feber hade jag också, jättesjuk! som om det skulle få den sålda blusen att segla in genom butiksdörren igen.
Ord som oprofessionell förekom innan hon slutligen köpte en annan blus som hon tyckte var på tok för dyr, och efter att hon anklagat mig för ytterligare för hög debitering vid köpet, valsade hon ut med ett sista: Tack för fin hjälp, ha en bra dag!
Vad säger man, omväxling förnöjer?