Snutjenny

Vissa dagar är lite jävla sämre än andra, och då är det förbannat otaktiskt av Gubbar att trampa mig på tårna. Särskilt ner det sker på min "lugna ner mig"-rast.

En, låt oss säga, mindre konflikt på jobbet gjorde att jag blev komplett vansinnig, för att uttrycka det milt.

Själva upprinnelsen till detta ska jag låta vara osagd, men den innefattade: överraskningsmoment, obegripliga argument och en tre timmar längre arbetsdag och under sådana omständigheter kan det hända att jag blir lite rosenrasande.

Jag hade vid tidpunkten en rast kvar och bedömde själv att det onekligen var dags för mig att ta ut den omedelbart eftersom min hjärna brann likt skäsrelden.

Bestämde mig för att slå två flugor i en smäll, och gick därför för att hämta en blus från kemtvätten samtidigt. Där fick jag reda på att den inte heller denna dag av tre var klar. Humöret tröt om möjligt lite mer och begäret efter något läskande ökade i takt med pulsen. Man kan ju självfallet inte gå och svepa en bärs på arbetstid utan nu tänkte jag mig snarare en läsk med koffein.

Hissen ner till kiosken. Lång kö...orka! Rasten strax slut. Djupa andetag. Finn ditt inre lugn.

Vid det här laget var jag ju fortfarande så där arg så att käkarna malde och om det hade varit möjligt hade lite lite fradga sipprat från mina mungipor.

Så äntligen min tur, bara vänta på att snorungen framför mig kliver åt sidan så når jag kassan.

Då ser jag till min förskräckelse att gubbtjyven som just köat bakom mig helt sonika ställer sig framför mig. Han går alltså runt mig och ställer sig först i kön.

Om inte måttet var rågat innan så ska ni ha klart för er att det var det nu.

- Men hallå, vad gör du!?

- Vadå, du står ju bara och snackar. svarade gubbjävel och syftade på att jag sa hej till en förbipasserande kollega.

- Ursäkta!? Jag sa hej och väntade på att personen framför skulle bli klar! Det är fan otroligt hur oförskämda folk kan vara. röt jag åt Gubbjävel.

- Lugna dig nu bruden. Så jävla bråttom kan du inte ha. replikerade Gubbjävel.

Jag fick samla alla mina krafter för att inte handgripligen flytta på kräket. Bruden?

- Du har ingen jävla aning om hur jävla bråttom jag har. spottade jag ur mig och sökte samtidigt kassagubbens blick. Hade det varit jag som stått där i kassan hade jag nämligen upprättat ordningen och bett Gubbjävel ställa sig på sin plats..bakom mig.

Men nej, den fega karln tittade inte ens upp utan fortsatte lägga in de tre tipskuponger som Gubbjävel lämnade in.

Jag skulle betala en läsk. Väg det mot att hålla på att 1X2:a på en förbannad mängd matcher...vem oss var det som hade bråttom egentligen.. va va va VA!? Och vem var det som stod först i kön?!

Kassagubben förvandlades genast till Gubbjävel ll och när jag väl fick betala för mig fräste jag även åt honom och slängde därefter pengarna över disken så det sprätte åt olika håll. Det kunde Gubbjävel ll gott ha tyckte jag.

Nu hade jag nått den nivå av ilska som infinner sig kanske en eller två gånger om året. På mitt gamla jobb i kök kunde jag utan problem sula ett ägg eller liknande i väggen för att få iväg frustrationen. Det var ju helkaklat omkring mig och bara att torka upp efter sig när ilskan runnit av. Men nu? Vad gör man nu? Jag hade kunnat slå Gubbjävel på truten men det klär inte en dam. Jag ångade vidare mot personalhissen och fattade det enda rationella beslutet man kan göra i en sån situation och sparkade därför allt vad jag orkade i en ståldörr.

Därefter haltade jag tillbaka till butiken och återgick till mitt alldeles förtjusande service-jag, charmig och glad...men under ytan bubblade Gubbjävel-hatet vidare. Och ja, jag är fortfarande helt vansinnig.

Tack den här dagen för att du är slut, du behöver inte komma tillbaka.