Kära TGI Fridays, detta är min åsikt. Ja, ni bad ju om den.

Jag kan tidigare ha skrivit ett och annat eller ganska många inlägg om vad jag tycker om varumärken som enbart lever på sina namn. Sådana märken som byggt upp ett tillräckligt stort namn för att kunna ge vilken jäkla skitservice som helst utan att de påverkas nämnvärt.
I dag var jag tyvärr ändock tillbaka på ett av de ovannämnda. Det där stället som ogenerat brukar guds namn genom att hylla en viss veckodag, och samtidigt drar samma herre i smutsen genom att alltid erbjuda undermålig service.
Efter en ganska långdragen middag, som blev just lite längre än vanligt pga att den som faktiskt bjudit ut oss i arbetslaget på middag serverades kallt kött och således fick invänta en ny tallrik medan vi andra mätta och belåtna tittade på, bestämde jag mig för att beställa den svulstigaste desserten på menyn.
"varm choklad brownie med vaniljglass"
Redan där vid särskrivningen hajade jag till men hade inte vett nog att avstå. (Jag tycker allt att stavningskontrollen säger en del om nivån på de ställen jag besöker.)
Övriga kollegor följde mitt dåliga exempel och när den chokladsåsdränkta efterätten ställdes framför våra fradgade mungipor var jag i det närmaste extas.
Kollegan på höger sida smakade först.
- Var den god? frågade jag lyrisk men såg genast en skiftning i kollegans ansikte som inte hör till när man tar första tuggan på en varm brownie.
- Njae, jag tror att skeden smakar lite surt.
Min erfarenhet säger mig att skedar inte ska smaka surt oavsett om man är hemma eller på restaurang.
Kollegan tog tugga nummer två och såg fortfarande inte övertygad ut.
- Bättre, men, nä det är nåt....
Jag drog fingret genom chokladsåsen som både täckte glassen och dekorerade tallriken och insåg till min, ganska stora förvåning, att det var balsamico.
Inte en smaksensation i mina mått mätt. Jag vände mig således till kollegan till vänster för att reka läget där.
- Smakar din också balsamico,eller?
Kollegan svarade, till min om möjligt större förvåning
- Ja, jättegott!! En blandning av sött och surt!
Må så vara, men inte i mitt tycke. Står det chokladsås, vill jag gärna ha det och inte nån överraskningsreducering. Servitris tillkallades och fyra desserter fick skamset lämna bordet med svansen mellan benen.
När de nya gjorde entré tyckte jag nog att den varma brownien kändes väldigt kylskåpskall.
Servitris tillkallades ännu en gång, nu till mina kollegors förvåning. Inte kan man väl klaga en gång till?
Johoorå, det kan man visst. Man ska faktiskt klaga tills det blir rätt.
- Förlåt mig, sa jag med artig stämma (fattas bara) Ska den här brownien vara varm?
- Ja.
- Ok, för den är kall.
- Ok?
- Ja, då vill jag ju gärna ha den varm, även om jag  just skickade tillbaka en som jag fått balsamico på.
- ok.
- Går det att ordna?
- Eh, ja absolut.
Själv kan jag tycka att det borde ha räckt med att jag redogjorde för kakans temperatur, men ibland måste man liksom hjälpa till lite på traven.
När notan kom, som turligt nog innehöll två 100%-rabatterade desserter uppmandes jag även att berätta vad jag tycker om denna veckodagshyllande kedja. Detta kunde ske helt anonymt och snabbt på deras hemsida. Som tack får jag vid nästa besök 10% rabatt.
Jag tror dock att vårat besök gav dem en fingervisning om vår åsikt.
Och varför krångla till det? Jag kan lika gärna tala om här vad jag tycker. Jag hymlar sällan med något så jag känner inget behov att vara anonym. Och framförallt känner jag inget behov att äta där snart igen. Lägg på en nolla till på de där 10% så kan vi börja snacka igen.
Om jag dricksade? Nej, inte ens de förvånade skratten är värda att betala extra för.