Snutjenny

Jag försöker verkligen att hålla låg profil när jag är på semester. Jag vill varken beblanda mig med hotellpersonal eller övriga gäster.
Trots detta går jag tydligen runt och läxar upp tyskar på löpande band.

Jag vill gärna börja med att säga att jag absolut inte vill dra alla över en och samma smutsiga kam, men det är onekligen så att vissa tyskar på det här hotellet har lite att slipa på när det gäller sociala sammankomster.
Det har dessvärre lett till att jag helt röjt min anonyma profil inom hotellområdet eftersom det liksom inte ligger i min natur att se på när folk beter sig idiotiskt.
Jag skulle visserligen bli stolt om min anonymitet bytts ut till Snutjenny, men jag får nog inse att det finns betydligt vassare epitet på tyska som målen för mina tillrättavisningar använder sig av.

Först ut var en medelålders kvinna som gjorde mig det stora missnöjet att slå sig ned bredvid mig på hotellets galamiddag.
Bara det att hotellet bjuder in till just "galamiddag" gjorde mig vansinnigt glad, medan andra tydligen glömt humöret hemma.
Hotellpersonalen hade gjort det så fint och förvandlat matsalen till en i förväxling lik syriansk bröllopslokal. Alla stolarna var klädda med vita heltäckande tygöverdrag som därtill pyntats med röda sidenband. Även alla bord hade belönats med sidenband och längst fram i matsalen satt den inhyrda tvärflöjtisten och välkomnade oss med klassiska alster.
Och det var ovannämnda person som fick ta del av det tyska oskicket.
Jag är ju den första att ha förståelse för störande ljud av olika dess slag, men är man en individ som stör sig på smäktande toner från en tvärflöjt så bör man kanske inte sätta sig tre bord ifrån detta flitigt använda instrument.
Detta såg förstås inte den tyska kvinnan några som helsta bekymmer med, men hade detta till trots den osedvanligt dåliga smaken att ogenerat stoppa ett pekfinger i vardera öra och med armbågarna i högsta läge skaka på huvudet för att uppmärksamma personalen på det hon upplevde som förskräckligt oljud.
" Vad i helvete gör du, kvinna?" var det första som slog mig. Sedan såg jag mig oroligt omkring och hoppades att ingen skulle se vad hon gjorde. Samtidigt såg sig den öronpetande kvinnan omkring och hoppades att så många som möjligt skulle se.
Den tyske mannen på min andra sida såg..och började applådera det osmakliga uppförandet.
Av mig fick han en blick som gjorde att hans händer slutade klappa tämligen omgående.
Förrätten severades till fortsatta toner från tvärflöjten och till samma yvigt gestikulerande tysktant.
Och när jag då vände mig till henne och började prata, hörde hon till en början inte vad jag sa utan förutsatte att jag skulle delge nåt slags samförstånd. Därför såg hon lite extra stött ut när jag upprepade mig.
"-Du kanske ska ta din tallrik och gå härifrån istället?"
"-Vadå?"
"Kvinnan där framme sitter och spelar för att det är hennes jobb, och jag tycker att du beter dig väldigt respektlöst. Då kanske det är bättre att du går, tänkte jag."
"-Ja, det kanske jag ska" replikerade den tyska kvinnan med vad som visade sig vara tomma hot eftersom hon satt kvar och middagen förlöpte i tysthet. Tyst sånär som på att hennes mindre begåvade och dessutom fula tonårsbarn kallade mig just nåt sånt där vasst på tyska, men det lät jag bero. Det kunde tillnärmelsevis inte vara värre än vad jag inombords kallat deras mor. Jag hade fått fram mitt och fortsatte njuta av min galamiddag, dock utan tvärflöjt eftersom flöjtisten förnedrande nog av managern ombads sluta spela.
Fy för vuxna människor som inte kan bete sig.

Vi hörs till nästa tyskattack.