Snutjenny

Nu är jag hemkommen efter en, inte särskilt solig, vecka i Sunny Beach.
Det är den här tiden på året vi åker, vi som fruktar högsäsonger och vad som väntar när mörkret faller över semesteryra ungdomar. Med "vi" menar jag vi som antingen mentalt eller rent fysiskt uppnått en ålder av minst 70 år.
Vi åker till Svarta Havet för att vila, äta gott och sola.
Dessvärre kan man ändå råka ut för en och annan ungtupp som på begäran av arbetsgivaren tvingas förnedra sig själv genom att i ren desperation vifta med "paketet" framför ögonen på en i hopp att det ska locka till ett barbesök. Jag tror det kallas "Inkastare", "Prostituerad" är ett annat ord som slår mig.
I ett land där strippklubbarna ligger vägg i vägg med mataffären och där sprit inte mäts i centiliter utan i deciliter är det lätt att tro att ungdomarna är det största hotet, men jag ställer mig nu tvekande.
Samlar man tillräckligt många pensionärer på samma ställe kan även det mest alldagliga förvandlas till en hotfull nästintill krigisk situation. En enkel sak som att åka hiss blir en stid som vi normalt uppfostrade inte har en chans i världen att gå segrande ur. Man kan stå helt ensam framför en rad av 3 hissar och invänta den som först når våningsplanet, när det som på given signal flockas ett 10-tal gamlingar framför en och helt plötslig fyller alla hissar och man får snällt vänta till nästa omgång. Det går liksom för fort för att man ska ha en chans att ens reagera på det som sker framför nosen.
Detta är ändå milt om man jämför med de scener som utspelar sig i matsalen. Morgon middag kväll, för att inte tala om....Kakbuffén. Ni vill inte ens försöka föreställa er hur upprorisk stämmning det blir kl. 16 när de första kakorna ställs fram och tanterna liksom gamar vräker sig över bytet.  
En fin sak i Bulgarien är att man, som skylten visar, inte får ta med sig skjutvapen in i matsalarna
Dock har dessa åldringar ett betydligt farligare vapen att tillgå. För trots deras benskörhet och andra skröpligheter har de under åren lyckats bibehålla sina välvässade armbågar som de mer än gärna tar sig fram med och kanske är det så att om man har ena foten i graven har man lite mer bråttom än andra att få tag i käket , de vet aldrig när deras sista måltid är kommen.  Vi som inte har riktigt lika bråttom får snällt ställa oss åt sidan tills de försett sig och vi hoppas kunna dyka in till grytorna innan nästa hord av gamla människor, som förtjänar respekt pga oerhörd visdom och att de antagligen utkämpat både första och andra världskriget, drar fram.
En annan obehaglig insikt är att gamla människor låter, liksom flåsar när de uträttar sina behov och skiter i ( ursäkta ordvalet) att de lämnar bromsspår i toaletten. För en ytterst känslig person ( jag) kan detta innebära en rad nära döden- upplevelser och uppkastningar.
Det positiva är att dessa åldringar inte för oväsen om nätterna och att de... de..näe, jag kommer faktiskt inte på något mer i skrivande stund.
Vad Bitterballen är för märklig maträtt fick jag tyvärr inte möjlighet att ta reda på men jag kan skriva under på att jag sett ett antal av ett annat slag under veckan.