Åka fel är det nya svarta...även på mindre ytor.

Sist skrev jag om min nya olat som får mig att förvånat inse att jag befinner mig på nya platser i Stockholm. Hur jag i min musikbubbla åker fel med tunnelbanor och bussar och glömmer att gå av vid rätt station eller helt sonika åker åt fel håll.
I dag tog jag det hela snäppet längre.
Jag kom till jobbet, vilket i sig kan tyckas glädjande, men sedan var det dags för nästa snedsteg. När jag klev ur hissen och gick ut på våningsplanet vände sig en avlägsen kollega om och frågade förvånat:
- Vart ska du?
Ehh, till jobbet smartskaft, tänkte jag men ursäktade ändå kollegan med att det kanske var dennes första dag efter semestern. Då kan man inte förvänta sig att alla är på tårna, även om vissa tydligen låter lite jävla dummare än andra.
Men när kollegan ställde denna urbota dumma fråga höjde jag trots allt blicken och insåg att jag befann mig på ett helt främmande plan i varuhuset.
Därför blev istället svaret:
- Ja du, det var en bra fråga. Var är jag?
Och så genom ett trollslag blev jag den spåniga kollegan utav oss och jag vände snopen på klacken och inväntade hissen till rätt "hållplats."
Ska jag inte ens kunna klara av att åka hiss två våningar så börjar det bli dags att överväga förmyndare.