Ännu en sol(o)-semester bokad.

I skrivande stund avnjuter jag min första hellediga helg sedan slutet av november.
Det i sig innebär att jag inte gör särskilt mycket alls.
Däremot så inledde jag helgen med att spontanboka en resa till Egypten.
Jag åkte ju som de flesta vet ensam till Bulgarien i somras, och jag måste säga att jag var ett utmärkt resesällskap. Därför drar jag mig inte för att resa ensam även denna gång.
 
Eftersom jag inte är gjord av pengar bedömde jag möjligheterna för en spontan semestervecka efter jul som relativt jävla omöjlig. Jag har ifs inte heller som vana att resa den här tiden på året, men av olika anledningar har begäret efter ett avbrott varit större i år.
Men en snabb blick på mitt nya jobbschema i torsdags förändrade läget. Jag insåg att jag, om jag hittade en resa vid precis rätt datum, bara behöver ta ledigt två-tre dagar för att kunna spendera en vecka på en finkornig soldränkt strand i Egypten.
Med den insikten färsk i minnet åkte jag till resebyrån så fort jag kunde i fredags.
Nu kanske någon skakar på huvudet åt mitt gammalmodiga tillvägagångssätt. Vet hon inte att man enklast bokar på nätet? kanske både unga och gamla tänker. För det kan man lätt tro. Men saker är sällan enkla när jag ska göra något, och framförallt inte när jag ska gör det solo.
Senaste resan försökte jag boka online, men hotellet jag ville bo på, tillät mig inte att boka, trots att det fanns ett otal platser kvar. Resebyrån informerade mig sedermera om att hotellet i fråga inte ville ta emot ensamma gäster. (Jag kände mig förstås oerhört kränkt.) Dessutom överensstämmer aldrig priserna på sajten med det faktiska slutpriset, även om man söker för en person, eftersom priset per person grundas på att det är två som åker. Åker man alltså helt solo, vilket sökresultaten inte riktigt accepterar, tillkommer alltid ett tillägg för att du disponerar rummet själv, vilket inte redovisas på sajten. Just ja, det är så himla lätt att boka på nätet.
Alltså åkte jag nu direkt till en resebyrå för att få reda på vilka hotell jag faktsiskt är välkommen på, och på så sätt undvika besvikelsen att mitt drömhotell inte vill släppa in mig.
Kvinnan på resebyrån sökte i registret och sken ganska snart upp.
- Det här hotellet har faktiskt enkelrum, så då slipper du ju kostnadstillägget "för eget bruk".
Resebyråkvinnan lyckades, trots upprepade försök, dock inte boka in mig i något av dessa enkelrum.
Beklagande såg hon på mig och deklarerade: Tyvärr måste man ha med sig ett barn för få att bo i enkelrummen.
Jaha, finns det att låna nånstans, eller? Kanske kan jag ta med någon annans unge och lämna den i nåt slags Bamse-klubb under dagarna, så att jag kan få bo i ett rum till rimligt pris? Om jag känt mig kränkt tidigare så förstärktes det onekligen nu. Ensamstående föräldrar, varsågoda. Singlar? Näe, usch. Schas!
Mot alla odds fann vi ändå en resa för ensamma lilla mig, då givetvis med tillägg för eget bruk, men varför tveka när jag ändå var välkommen. Jag slog till direkt!
Den lilla detaljen "beviljad ledighet" fick tydligen bli ett senare problem. Så om allt går som det ska, bör jag ligga på just den här stranden i mitten av mars. Ensam med en jäkla massa böcker.
 
foto: Ving.se