Nej du, kära Stammis, så tjenis blir vi aldrig.
Jag tycker vi återgår en snabbis till det här med gästers skick och oskick.
Till största del serverar jag stammisar och vi är " tjenis" med varandra. Ett för övrigt ganska obehagligt uttryck, men i skrivande stund kommer jag inte på nåt som bättre beskriver vår relation. Men jag lovar dig kära Stammis, vi kommer aldrig bli så tjenis att jag accepterar att du inte visar mig respekt.
Problematiken kring Tjenis- begreppet är att det kan misstolkas, å det grövsta. Ett exempel på detta är, återigen det här med telefonsamtal. Vissa telefonsamtal är förlåtliga, framförallt om det efterföljs av ett " ursäkta" eller "förlåt mig".
En stammis som visar prov på god inställning är herren som varje dag gör entré med luren klistrad vid örat. När det blir hans tur att beställa ber han personen i telefonen att ursäkta honom en minut. Därefter lägger han luren på disken, frågar hur det står till med mig och småsnackar lite. Kaffet serveras, kvittot undertecknas, en fortsatt trevlig dag önskas och sedan återupptar han telefonsamtalet igen. Han har i och med detta visat mig den självklara respekten, att under två minuter rikta uppmärksamheten mot mig.
Andra stammisar som inte visar prov på lika god inställning är ett par. I begynnelsen kom de alltid in som just ett par.( om än något ljusskyggt sådant i min mening) De hälsade artigt och kallpratade lite lagom mycket. Detta resulterade sedermera i att de misstolkade vår relation. Numera kommer de in en och en, men beställer åt varandra och möts upp i kafét. Först på plats betalar. Dessa tu har skaffat en osedvanligt dålig vana som resultat av vår misstolkade relation. Varje morgon, varje morgon kommer den av dem som först anländer, fram till kassan, hemlighetsfullt mumlandes i telefon, höjer blicken en aning och....jodå, gestikulerar med två fingrar i luften att det är antalet latte som önskas. Varje morgon ser jag för mitt inre hur jag besvarar dessa två fingrar med ett, mycket väl utvalt finger på min egen hand. Harklar mig istället och frågar lite extra högt om det är två latte som beställs. Detta besvaras då enbart med en liten nackknyck. Döm då även min förvåning när jag härom veckan insåg att det är varandra de talar i telefon med!!! Dessa tu har alltså inte vett nog att visa mig den självklara respekten under två minuter, inte ens då de återser varandra inom loppet av fem minuter. Lite frankt kan vi väl säga att de pissar på mig. ( ursäkta språket, men jag jobbar trots allt inom restaurantbranschen) Det tidigare utdömda alternativet att mima sin beställning mäktar de inte ens med, näpp, två fingrar räcker tydligen gott för dessa tu. Lägg även till herrens dagliga förvåning över att behöva betala för sig, och oj, jaha, stämpelkortet också, var har han nu lagt det?.....
Tiden som då förlöper, både för mig och de köande gästerna, skulle ha begränsats om han investerat ett par minuter i mig och inte i telefon.
Varför sker då detta? Varför förvandlas lagom reko personer till respektlösa idioter? Jo, för de tror att vi är så tjenis. Men det blir vi aldrig. Det blir jag inte ens med mina närmsta vänner. Bristande respekt och goda relationer går aldrig hand i hand.