Våld och fotboll hör inte ihop, kommer aldrig göra. Vila i frid.
Vårsolen som sken över Sverige i går överskuggdes plötsligt av de mörka moln som chockbeskedet bar med sig."En vanlig farsa som gillade fotboll" misshandlades till döds av en/flera huliganer.
Fyra barn förlorade sin far för att han bar "fel" färger. I övrigt oprovocerat. Det är så djupt tragiskt att ord inte räcker till.
Idag lägger alla klubbar färgerna åt sidan. Vi är en. Aldrig mer.
Vissa anser att "spela inför tomma läktare" är lösningen på huliganismen, men det straffar egentligen alla utom just huliganerna. För de vill slåss. De älskar att slåss och får sitt livs kick av att slåss. Att de inte har en match att gå till spelar nog mindre roll, för det är sällan just på arenan det brakar. De slåss för sitt lag, Förmodligen finns en grundläggande kärlek till klubben med nånstans sedan barnsben, men att legitimera våld med Kärlek för klubben känns som nåt de krampaktigt håller fast vid. För vad är de utan den?
Det är inte bara naiva juniorer som sysslar med detta. I en bättre värld skulle folk växa upp och ändra riktning i livet, men såväl barnafädrar som gifta män roar sig fortfarande genom att mötas upp och slå varandra halvt fördärvade för att sedan i kamratlig anda dra en bärs och snacka om fighten. De är väl medvetna om att hopp på huvuden kan ha dödlig utgång, så där kan vi ju utesluta tv-spelens inverkan och att man inte förstår.
En knivskada i handen eller en repa på kåken är rätt coolt och skrattas bort med att de måste "sjukskriva" sig ett tag. Därefter välkomnas de som hjältar vid återkomsten.
På något sätt kan man tycka att så länge de slåss mot varandra är det lugnt, men det är också ett ansvarslöst sätt att se det ur samhällsperspektiv. Och när de stormar restauranger eller sammandrabbar på Götgatan kommer ofrånkomligen oskyldiga till skada.
Som igår i Helsingborg. En helt vanlig farsa som gillade fotboll dog på väg till matchen och lämnar många sörjande efter sig. Barn, familj vänner och fotbollsfamiljen.
Vad är då lösningen? Ingen aning, Mentaliteten i dessa grupperingar är alldeles för stark och komplex för att finna enkla svar, men något måste ske.
I dag kan jag bara visa mitt deltagande och sända mina tankar till hans nära och kära som förlorade honom i oprovocerat och meningslöst våld.
Vila i frid.
