Snutjenny

"Retorikexperten på tv 4 tipsar inför första dejten:
Det viktigaste är att få sin dejt att känna sig bekväm. Det kan man tex göra genom att härma personens kroppsspråk eller sätt att prata."

Inte för att det hade kunnat hjälpa oss att få en gemensam framtid, utan just för att jag kanske i alla fall hade kunnat få komma i närheten av något som någon hade kunnat bedöma som bekvämlighet.
Så var alltså inte fallet.
Jag kan ju börja med att tala om att jag förmoligen redan dejtat norra Europas största svin, men de har ändå haft den någorlunda goda smaken att försöka dölja det. Den här senaste herren försökte inte för en sekund att föra mig bakom ljuset genom några rökridåer. Jag vill snarare hävda motsatsen.
Visst, stundom kan det vara charmigt att ha en lite bitter jargong och låta som " arga gubben" men när ganska exakt allt verkar vara åt helvete jävla fel, så tar det lite bort den charmiga udden av det hela.
Så efter att dejten gjort sig lustig över att jag är uppvuxen i Danderyd, när han själv varit bosatt på Östermalm i 15 år och nu skulle "flytta från stan till Odenplan"  och därtill talade med en nästan parodisk lidingödialekt, " och talat om för mig att jag använde konstiga ord och uttryck som ingen förstår eller använder (ex. paradoxal!?) att min arbetsplats har chanserat och endast är ett nöje för bönder och folk från "orten" kunde vi börja beta av hans "det är det värsta jag vet"-lista.

*Rasism (men hävde ändå ur sig att ett visst folkslag var det värsta han visste)
*Ojämställdhet ( men vissa f*ttor på jobbet fick ju ändå skylla sig själva)
*Piercing (efter att han fått reda på att jag har det)
*Tatueringar (hänvisar till ovanstående parentes)
*Rika människor
*Hårförlängningar (kände på eget bevåg i min nacke och kunde andas ut.)
*Fula människor
*Stringtrosor
Etc etc.


Men något som han däremot vurmade för var " kuk och fitta- humor", jag hoppades givetvis att jag hört fel. Att det egentligen var kuf och hicka som just uttalats men det var det förstås inte.
Den något okända kategorin inom humorn var alltså just kuk och fitta.
Och han tog i sanning fasta på det, så till den grad att jag, efter att han nämnt såväl knulla samlag och kåt i samma mening, deklarerade att vi aldrig kommer att ligga eftersom han sätt att tala var så sjukt avtändande. Vidare frågade jag även om det inte låg i hans intresse att folk i hans omgivning kände sig bekväma.
På detta svarade han förvånat att hans vänner känner honom och vet precis hur han är. Och att han lägger stor vikt vid att föra sig i sociala sammanhang.
Att jag satt där bredvid och plågades var inget som verkade bekomma honom nämnvärt. Att jag och vårt gemensamma dejttillfälle skulle kunna räknas till "sociala sammanhang" verkade inte heller falla inom ramarna.
Eftersom nätdejting numera sker i ett rasande tempo, och folk inte vill slösa sin tid i onödan så tog han verkligen tillfälle i akt att försöka effektivisera tiden optimalt genom att smakfullt nog fråga om jag haft några könssjukdomar också. Det är väl kanske det absolut sista en normalt funtad person frågar vid första mötet, eller vad vet jag.
Jag är ju så konservativ liksom.

Det här inträffade för över en månad sedan, men jag har inte hunnit processa det förrän nu. Jag har liksom försökt tvätta av mig vartenda litet ord från detta tillfälle. Varje litet spår av fitta- och kukhumorn har jag försökt sopa igen.

Jag tror inte att vi kommer höras igen. Eller,  jag har nog aldrig varit så övertygad om något som just det. 
Men önskar honom givetvis lycka till med att hitta sin själsfrände.
Någon som både delar hans humor och bara älskar att bli förolämpad...och inte bär string, förstås.
Den som söker skall finna.