Så satte jag skräck i ett helt hyreshus.

Denna lediga dag har gått i städningens tecken, och när jag som bäst höll på att vända upp och ner på lådor kom jag över nånting. Nånting som senast för en vecka sedan kom på tal under en middag i goda vänners lag.
Lappen.
Jag sparar på det mesta så egentligen var det väl inte konstigt att lappen låg där i botten av asken, men jag vill gärna understryka att följande berättelse inte ligger på listan över: Saker jag är mest stolt över.
Å andra sidan kan jag väl förutsätta att det inte var sista gången jag klampade i klaveret.
Det handlar nämligen om den natt jag satte skräck i ett annars lyckligt och lugnt hyreshus.
 
Efter en något blöt avskedsfest begav vi oss hem denna tisdagnatt, jag och min dåvarande kille.
Vi hade tackat av en kock som skulle söka lyckan på en annan arbetsplats, och det gjordes tydligen bäst just en vardagkväll. 
Jag var vid tidpunkten närmare tjugostrecket än trettio så det berörde mig inte nämnvärt att kalasa till kl 02 dagen innan jobb. Däremot låg min kompis förståndigt hemma och sov i vår gemensamma trea som vi hyrde av en galen dam.
Väl hemma hoppade vi ur taxin, smög in i trapphuset och väntade på hissen som skulle ta oss upp till fjärde våningen. Så här i efterhand kan vi nog tumma lite på det där med att "smyga".
Hissen kom och M tryckte på knappen.
Lika smygande som vi kommit in i trapphuset smög vi mot dörren och jag försökte låsa upp. Länge och väl stod jag där och försökte vrida runt nyckeln.
- Det går inte. väste jag till M.
- Vadå går inte? fräste han tillbaka.
- C måste ha låst överlåset inifrån. något högre.
- Äh, ge hit nycklarna. fräste M på så sätt som karlar gör när de har med odugligt kvinnfolk att göra.
Sen stannade han upp och vände sig sakta mot mig.
- Ska det inte stå Andersson på dörren? Det står Johansson på den här.
 M hade tryckt på fel våning i hissen. Helvete!! Snabbt som tusan, tyckte vi, slängde vi oss upp i trappan mot rätt våning. Där gick det alldeles utmärkt att låsa upp dörren och min kompis låg lyckligt ovetandes och sov i sin säng.
Hon var visserligen bara lyckligt ovetandes till morgonen därpå då hon ringde från sitt jobb och väckte mig.
- Ehh, du, det sitter lappar i hissen och i trapphuset om nåt inbrottsförsök inatt. När kom du hem?
Underförstått: vad har du lyckats med nu?
Lite förvirrat undrade jag vad som stod på lappen. Det var följande:
 
Det var ju onekligen lite mer väsen än jag tyckte vi gjort ifrån oss. Men det var inte lätt att vara objektiv under rådande festa-mitt inatten-på en tisdag-omständigheter.
- Vad fan ska jag göra?
Snabba överslag i morgontrött huvud. Första instinkten var förstås att mörka. Andra var att skammen skulle bli övermäktig om någon faktiskt sett mig. " Där är hon! Vi såg henne genom kikhålet när hon försökte bryta upp dörren!! Man vet ju att vittnen gärna friserar sanningen en del när utsagor ges.
Tusan, jag måste erkänna. Jag måste göra rätt för mig. Och det innebär att jag kommer genera mig nåt alldeles oerhört. Sagt och gjort, jag snodde med mig blomsterkvasten min kompis fått i present dagarna innan (ett i allra högsta grad ofrivilligt offer från hennes sida.) och gick med svansen mellan benen ner till grannen under och plingade på.
När han öppnade stod jag där på darrande ben och med slokande tulpaner i näven: förlåt, det var jag.
Jag kände mig manad att även berätta hela händelseförloppet.
Efter att han talat om hur rädda hans barn och fru varit och hur skrämmande situationen uppfattats, skrattade han och sa: Men du, det är lugnt. Sånt här kan hända vem som helst!!
Nej, det kan det faktiskt inte. Jag känner på mig att just sånt här bara drabbar mig.
 
 
 
 
 
 
 

"Vill du bli mitt verktyg till tillfällig njutning?"

Män. De kommer i olika former, precis som kvinnor.
Det finns de som är finkänsliga, och de som är mindre finkänsliga.
Det finns de som är direkta, och de som är mindre direkta.
Däremot har jag ingen erfarenhet av hur kvinnor beter sig just gällande det ämne jag idag tänker beröra, därför håller jag mig till det jag vet mest om. Möjligen har andra större visdom om hur kvinnor beter sig inom detta område....
Men nånting säger mig ändå att detta är något som främst gäller män.

När en kille man inte träffat på flera år exempelvis hör av sig med:
"LIGGA?"
Vad är det? Hur tänker man då? Formuleras den korta raden med självsäkerhet: Den här personen kommer antagligen nappa på betet direkt! Jag looovar att hon suttit hemma de senaste åren och bara väntat på att jag ska ställa den magiska frågan! Så fort dessa fem bokstäver dyker upp på hennes skärm kommer hon hoppa av glädje över att just jag tänker på henne när det rycker i snöret. Hon kommer känna sig så vansinnigt lyckligt lottad och utvald att hon lägger allt annat åt sidan. Jag menar, med den frågan lär vi inte behöva nåt förspel heller.
 
Mest av nyfikenhet alltså. För jag har förmodligen inte ägnat vederbörande en tanke de senaste åren.
Håller dessa karlar för givet att de figurerar i några erotiska fantasier som bara väntar på att förverkligas?
Nån finess kan man väl ändå förvänta sig, eller?
Nej. Inte alltid.
Jag har så vansinnigt svårt att föreställa mig själv i en liknande situation. Att jag är så fasligt sugen på fysisk närhet att jag bestämmer mig för att skriva till en gammal flamma...
" Vill du fika och hångla?"
översatt: jag vill använda dig som verktyg till njutning, ingenting annat, bara så du vet.
Det kanske hade varit möjligt att nå just det målet utan att låta lite gubbslemmig.
Det är fullt möjligt att klimax nåtts om en liten middag föreslagits. Då hade antagligen det tänkta målet ändå gått att läsa mellan raderna..Eventuellt alltså.
Troligen inte. Men lite stil och finess kan väl vara på sin plats? Det borde rimligen även påverka frågeställarens stolthet.
 
 

I krig och reor är alla medel tillåtna.

Jag kan ha skojat om det förr.
Jag kan ha nämnt den här typen av händelse tidigare.
Jag kan ha trott mig veta hur det går till.
Men vilka föreställningar jag än haft, hade jag fel.
För det som pågår där innanför varuhusets väggar är mycket mycket större än så.
 
Tiden var inne. Det fanns inte längre någon utväg.
Spänningen låg i luften. Personalen stod beredda likt frustande travhästar vid startlinjen.
Nervositet blandat med nyfikenhet.
Min första rea-start någonsin.
Sista varorna justerades och när jag några minuter innan startskottet lyfte blicken mot mittgången såg jag en ensam gammal dam komma gåendes med käpp. Helt obekymrat vaggade hon fram mellan butikerna.Som en ensam blomma på en äng. Som lugnet innan stormen.
Hur i hela fridens namn hon lyckades komma in innan öppning förblir en gåta, men övernattning i hiss kanske kan vara ett alternativ?
Så slog klockan 10 och personalen applåderade kundernas entré.
" Sen blev allt svart" skulle jag kunna skriva, men så var det förstås inte. För man kan liksom aldrig glömma sin första rea-start.
Hela bygget förvandlades till en krigszon.
Mot oss kom en hel armé av målinriktade och till tänderna rustade kunder.
Många hade redan tidigare sonderat terrängen och visste precis vad de ville ha och var det hängde.
Vissa hade varit ute lite väl tidigt och ännu en omhängning hade gått av stapeln sedan deras kartritning.
- Var är tröjan som hängde där förra veckan??!! darrande stämband.
- Hur såg den ut?
- Den var svart!!! svetten i pannan.
- Då finns det några att välja på. Hur såg den ut mer precist?
- Jag vet inte, men jag ville ha den!!
Plagg som folk förr inte vågat ta på släpades nu ogenerat i backen på väg mot provhytter.
Plagg som bara dagar innan tagits i med silkevantar föll nu till marken utan att någon bekymrade sig för det..
Och det var inte de enda plagg som föll till marken ska jag säga. Nej, för provhytter stod inte högst i kurs när rean brann som bäst. Då bytte folk om på stället. 40 % rea=40% exponerad hud. Inte så noga.
- Hallå, kan du hämta en större storlek till mig!
Hur kan du om möjligt tro att jag kan hitta nåt i den oredan ni skapat. tänkte jag men försökte mig på hjälteinsats efter hjälteinsats.
Hade man en äkta man med kunde man klämma in honom i en provhytt också. Bara så han kunde hålla upp den ur butiken nedplockade helfigursspegeln som plötsligt försvunnit. Man måste ju kunna få se ordentligt, förstås. ( Spegeln återlämnades till personalen vid upptäckten, dock under protester.)
Tappert försökte jag hålla klädhögarna vikta, men så fort jag lyfte ett plagg väcktes intresset.
" Nån håller i ett plagg? Det måste vara åtråvärt, det måste jag genast ta ur personens händer"
Sju timmar av totalt kaos. Men på det hela taget flöt det på bra. Det uppstod inte handgemäng, inga okvädningsord hördes, frånsett de som möjligtvis ljöd i mitt eget huvud.
Klockan 18 hade jag städat upp tillräckligt efter sammandrabbningen och begav mig hemåt.
Dränerad, urlakad och på gränsen till medvetslös. Även fast det är 40% rea förväntar sig folk fortfarande 110% service. En nästintill omöjlig ekvation, men är det bara rea två gånger om året får man se till att den går ihop.
Eller åtminstone låtsas.
 
 
 
 
 
 

Min kontakt med det manliga könet har reducerats till obefintlig.

Damplan i varuhus.
Kvinnliga kollegor.
Damer i alla åldrar vart man än vänder sig. Men inte en karl i sikte.
Jag ska inte fara med osanning. Stundom siktar jag faktiskt nån fåtöljsovande gubbe som tröttnat på att vänta utanför frugans provhytt.
Utöver det, nej.
Visserligen patrullerar manliga väktare förbi nån gång per timme, men annars har min kontakt med det manliga könet kraftigt reducerats sedan jag började mitt nya jobb. Män i allmänhet  (och könet i synnerhet, men det får bli ett annat inlägg.)
Bara det att samtala med och se män! Snygga eller fula, gamla eller unga, korta eller långa spelar ingen roll, jag behöver se dem för att ha balans i livet.
 
Känslan av att befinna sig i ett kloster har infunnit sig mer än en gång och det är ju inget mål jag har.
Därför blev jag så själaglad under julen då plötsligt damplanet fylldes med just män.
Alla dessa fruar och flickvänner som skulle skämmas bort med presenter, och jag med manligt sällskap.
Jag lär inte vara ensam om att tycka det är lättare att snick-snacka med det motsatta könet, det är bara så sällan tillfälle ges. Jag kände mig plötsligt mycket mer levande!
Två veckor av åtminstone lite testosteron i luften. Sen tog det slut, för tyvärr, julen varar ej till påska i verkligheten.