Vilken rys(s)are! Grattis Måns, du ägde!

Vilken heroisk insats!
Och vilken jävla rys(s)are.
Är det tänkt att man ska gå och sova nu, bara så där, efter Måns fantastiska seger, jubileumsåret till ära?
Ja, tyvärr, för i morgon är det jobb.
Men givetvis återkommer jag för en mer djupgående analys av kvällen.
Grattis världens bästa MumsMums!
Du besegrade ryssen.

Melodifestivalen. Finalen: Måns seger var lika självklar som Loreens.

Melodifestivalfinalen bjöd på mycket, utom kanske det viktigaste. Spänning.
Och ingen produktion i världen hade kunnat skapa spänning eftersom det stod klart redan från början att Måns skulle gå segrande ur striden. 
Däremot bjöds det på en rejäl skräll då Kvinnaböske hamnade på en fjärdeplats ( alltså före Saade), något som inte ens den mest rutinerade Mello- fantast kunnat förutse. Men uppenbarligen hade alla Sveriges pensionärer vaknat till och tokröstat då detta energiknippe till 70-åring svingat guran på logen. 
Samir drog i sin t-shirt långt fler gånger än Ewald drog sig i skrevet under hela fjolåret och den stora behållningen med "groupie"-numret var att de uppträdde i #slutanäthata-tröjor. 
Conchita förgyllde kvällen med två nummer och överglänste i vanlig ordning alla andra artister. 
Tävlingens andra sammanklAPPning gick av stapeln då SVTs app kraschade halvvägs in i tävlingen. 
Den norska gruppen Ylvis medverkan i pausen ställer jag mig ganska frågande till. Att Lili & Susie därtill "lekte med sångarens bollar" kanske skapar ännu fler frågetecken. Men jag kanske bara är för gammal för att roas. 
Den jojkande Jon Henrik skapar tydligen stor förtjusning ute i vårt avlång land och rodde hem andraplatsen. Själv förstår jag inte riktigt varför. Mest undrar jag varför det krävts fyra personer till att skapa en jojk. Ett visset träd och läskiga gastar som hänger från taket faller mig inte heller i smaken. 
Bästa show tycker jag, Måns streckgubbar till trots, bör tilldelas Mariette. Som förövrigt borde hamnat tvåa och inte trea.
Bäst energi hade Isa som tyvärr inte skrällde som jag förutspått. Men hatten av för denna 16-åring ( även om den presenterade parallellen till Carola kändes i överkant). 
Min egen stora glädje hade i vanlig ordning sitt ursprung i Magnus Carlsson. Jag blir nästan religös när jag hör hans bidrag. Euforiskt! I en bättre värld hade Magnus Carlsson kunnat vinna. 
Måns blev historisk iom gårdagens seger och vann med större marginal än någon annan lyckats med. 
Att han vann med större marginal än när Loreen vann beror dock kanske snarare på gårkvällens motstånd än låtens kvalitet. Men jag har inget emot att låta Måns resa till Österrike och representera vårt land. En riktigt värdig vinst efter att ha fått alla tolvor utom två av internationella juryn och överlägset flest från folket. 
 
Förresten, har någon hört nåt från Saade? 
 
Och hörrni, tack alla ni för detta Mello-år! 
Tycker att det är smått fantastiskt att så många vill läsa om vad jag anser om denna cirkus. 
Tack tack tack.  
 
 
#melfest - final - melodifestival

Melodifestivalen. Andra chansen. Men absolut sista chansen för fröken Bark

Tiden går fort när man har roligt och vi har redan avverkat Andra chansen.
Jag själv var kanske inte tokladdad eftersom jag inte hade någon direkt favorit som jag vurmade för.
Någon som jag absolut inte vurmar för är ju som tidigare nämnt Filippa Bark.
Kvällen till ära framförde hon bidraget "Don't compete in musik". Det kan ha varit det värsta jag sett. Det är ett spektakel som saknar motstycke och jag hoppas att karaktären Filippa Bark sätts i karantän för åtminstone resten av mitt liv.
Loreen höjde däremot stämningen genom att uppträda i, ja inte så mycket alls faktiskt. Ibland kan det tydligen räcka gott med att bära endast byxor och ett par röda handskar. Varje Melodifestival kräver sin nakenchock, och det är svårt att ta ifrån Loreen den äran.
 
De fyra sista finalplatserna skulle knipas genom dueller och resultatet både överraskade och överraskade inte.
 
Duell 1:Andreas Weise - Linus Svenning (eller G:son-Kempe)
Andreas kommer inte ifrån Gubb-känslan den här kvällen heller och fick se sig besegrad. Synd, jag gillar hans låt betydligt bättre.
 
Duell 2: Kvinnaböske- Kristin Amparo.
Många överraskades säkert över att Hasse vann över den som många tyckt var tävlingens bästa ballad, men det visar ju bara att vi vill ha musik som sätter fart på danstårna. Dans och håll igång knäcker helt enkelt trist balladsång. ( Ja, jag kostar på mig att bjuda på ett dåligt rim.)
 
Duell 3: Dolly style - Dinah Nah
Tack gode gud för att vi slipper dessa dockor nästa vecka. Tyvärr har ju låten redan satt sig som ett klippigt gammalt tuggummi i huvudet. 
Jag diggar starkt både Dinah Nah och hennes låt!
 
Duell 4: Behrang Miri feat. Victor Crone (och tydligen Malena Ernman?!)- Samir & Viktor.
Alltså, vad är det fråga om här? Ok om du ändrar dekor eller dans, men att lite nonchalant slänga in ytterligare en artist i numret kan väl under inga omständigheter vara försvarbart? Och Malena Ernman? Syns inte hon tillräckligt precis överallt ändå? Hur kan det ens godkännas av regelverket.
Det är ju som att Andraes Weise hade bjudit in farsgubben att sitta i en fåtölj med ett stearinljus och rappa helt plötsligt. Eller att de läskiga dockorna i Dolly style plötsligt skulle få sällskap och bli Molly Polly Holly och Yohio lagom till Andra chansen?
Nä, det där köper jag inte. Lite ordning i leden får det vara.
De slogs iaf ut av de hyperaktiva sociala medie- gossarna. Hua...
 
En vecka kvar till finalen alltså. Vågar man hoppas att någon ( Fröken Bark) kanske får förhinder på lördag så att hon inte lägger sordin på den viktigaste kvällen på året?
 
 
 

Melodifestivalen. Sammanfattning av deltävling 4.

Jag vet hörni, jag får skämmas lite.
Jag mottog just ett meddelande som ifrågasatte varför veckans mello-blogginlägg inte kommit än, och jag har ingen vettig förklaring. Inte vettigare än att jag inte är någon ungdom längre iaf. Helgen kantades nämligen av många fler festligheter än bara Melodifestivalen och återhämtningssträckan kanske blev något längre än tänkt.
Men här kommer till slut en sammanfattning av de sju sista bidragen i årets strid.
 
Så här i avsnitt fyra verkar det överraskande nog som att jag blivit immun mot Filippa Barks annars så störande eksemliknande lustigheter. Jag tror banne mig att jag till och med drog på munnen åtminstone en gång.
Det är mer än jag gett henne någonsin tidigare så bara det i sig kan ses som en seger. I alla fall ur hennes perspektiv.
Programmet leddes med fast hand av två programledare som inte behövt skämmas för sig en enda gång och inte heller denna kväll.
 
1. Midnight Boy "Don't say no": Tyvärr verkade hela Sverige utom kanske jag säga just no till denna 80-tals-ångande yngling. Med bar överkropp, makalöst stort halsband och tävlingens hittills lägsta byxlinning presenterade han en härlig show tillsammans med några skyltdockor.Låten var helt klart en av mina favoriter! Fullkomligt obegripligt hur han kunde hamna sist.
 
2. Caroline Wennergren "Black swan": Jag har aldrig riktigt fattat charmen med den här damen. Och inte heller grejen med att se halvdäckad ut medan man uppträder. Karisman har gått på tidig sommarsemester eller i sent ide. Ett sömnpiller som ev skulle funka som ledmotiv i en Bond-kopia.
 
3. JTR "Building it up": Det här känns väldigt mycket "Jedward", de irländska poptvillingarna med monsterluggar.
Pojkpop är inte riktigt min melodi men jag kan förstå att folk rycks med. De tre unga gossarna tog sig direkt till final utan att erbjuda nämnvärt med Mello-känsla.
 
4. Hasse Kvinnaböske Andersson "Guld och gröna skogar": Karln har ju Sveriges kanske obehagligaste artistnamn, men det hindrar inte honom från att svänga guran i grönskan bland unga damer i volangkjolar. Jag vill dock erkänna att jag förmodligen under tveksamma och dryckesvänliga omständigheter kommer att fatta armkrok och svinga mig runt, runt, runt till denna bit framöver. Vill bara höja ett varningens finger för det så ingen behöver chockas svårt.
 Andra chansen ledde detta folkparksbidrag till. Eller är det folkpark? Ryktet säger att det är en kopia av en låt som toppar listorna i Japan så så värst svennebanan är det kanske inte trots allt?
 
5. Dinah Nah "Make me la lala: Äntligen blev Mello lite rosa igen! Cool tjej, snyggt dansnummer och framförallt, La la la har ju funkat förr. Titta bara på Cyperns La la love från 2012. Nu anser jag kanske inte riktigt att den här låten når samma gudomliga höjder men visst funkar det! Och ja, jag vill dansa.
 
6. Annika Herlitz "Ett andetag": Och så kom årets Disney-nummer. Det är så snällt. Det är så tråkigt. Det är så tamt. Det är så sött att det nästan kändes opassande när schlagerfläkten grep tag i prinsessklänningen så att ett ben blottades. Men man kanske inte kan förvänta sig annat av en artist som gjort rösten åt just en karaktär i Frost.
Inte ens glitterkonfetti kunde rädda arrangemanget.
 
7. MumsMums Måns Zelmerlöw"Heroes": Jag känner ett sting av besvikelse här. Jag gillar ju mer när Måns levererar schlagerdansanta låtar. Men det är en bra låt...och Måns, ja, han är ju förbannat trevlig att titta på. Män i skinnbyxor attraherar mig mycket sällan/aldrig men heter man Måns och uppträder med sin nya superkropp, ja då blir det liksom bra ändå. Final, och ingen hade väl förväntat sig annat? Men i ärlighetens namn, lite festligare kläder kunde du väl skrapat fram? Det där jobbar jag i till vardags liksom.
 
 
Kvällens överraskning: Varken Kempe eller G:son medverkade.
Kvällens besvikelse: Midnight Boy slopade tröjan, Måns behöll sin på. (mvh. sexistiskt snusktant.)
Kvällens glädje: Herr Björkman fortsatte på inslagen bana och kunde bjuda på sig själv även denna afton. Sent ska syndarna vakna.
I morgon är en annan dag gott folk!