"JURISTEN"-återkomsten part 2

Under fredagkvällen mottog jag ett mms från en av mina arbetsgivare.
Spännande, tänkte jag då det är sällan folk skickar bilder över telefonen nu för tiden. Mms:et öppnades och jag ryggade förskräckt tillbaka. Bilden föreställde....JURISTEN! (denna man är tidigare omnämnd i 2 blogginlägg, för den nyfikne).
Bilden följdes av texten: Är det här knäppgöken?
Ja, det rådde knappast någon tvekan.
Arbetsgivaren skrev ytterligare ett sms som talade om att Juristen beställt lunch och middag för 10 personer följande dag.
Jo jo , vi får väl se hur det blir med det, tänkte jag.
Lördagkvällen kom och jag skickade frågan: - Nå, hur gick det. Kom Juristen?
Svaret var kort - vad tror du?
Det slog mig plötsligt hur prekärt det faktiskt varit för mig om han verkligen hade kommit i släptåg av 10 kollegor i tron att de skulle få äta. Att han verkligen var en lyckad affärsman som ville bjuda sina undersåtar på mat. Men istället kan jag alltså hylla och tacka tekniken att jag kunde varna min chef (som hade huvudet på skaft och fotade detta märkliga stycke) och på så sätt besparade mina kollegor tiden det tar att slänga ihop 20 maträtter och framför allt ilskan man känner när man blir blåst!

Sökte lugnet, ended up in hell.

Att åka till stan för att shoppa en lördag är inte att tänka på. Att jobba på en av Stockholms största shoppinggator varje dag räcker för mig.
Om jag mot förmodan skulle behöva handla något under helgen söker jag mig därför till förortscentrum och då gärna Vällingby centrum, där var och varannan butik verkar stå på konkursens brant. Med andra ord behöver man inte trängas med någon.
I veckan fick jag ett presentkort på Lagerhaus som jag nu kände ett stort behov av att sätta sprätt på. Begav mig till de västra utkanterna för att i lugn och ro få botanisera bland hyllplanen. Trodde jag.
När jag lämnat tågets plattform och åkt upp till torget kom det som ett slag i ansiktet.....
Jag hade hamnat i helvetet.
Vad definierar då ett helvete?
Det är klart att det finns olika grader, men i just detta specifika fall gällde detta:
Den plats där Sean-Banan och Tobbe-Trollkarl delar scen.
Detta går givetvis hand i hand med den publik de lockar.
Detta går givetvis hand i hand med vad denna publik för med sig..
Barn som skriker, föräldrar som skriker, ballonger som går sönder, glass som spills , ketchup som kletas.
Plötsligt håller man på att sparka ett barn i huvudet. Ja, givetvis inte med flit utan för att barnet handlöst med ett illvrål slänger sig på marken i ett tappert försök att få föräldrarna att köpa Kingens skiva.
Bättre fly än illa fäkta.
Smög därför utmed väggarna vidare, bort från spektaklet.
Men det tog liksom aldrig slut. Överallt stod malplacerade barnvissångare, countrysångare och andra ytterst tveksamma artister.
Slutligen, efter att ha lyckats ta mig igenom någon spontant uppsmälld loppmarknad, hamnade jag i säkerhet.
Som en liten oas tornade den upp sig framför mig. Clas Ohlson- butiken.
Aldrig förr har den varit så folktom. Aldrig förr har det varit så få gubbar där.  Aldrig förr har jag spenderat så mycket pengar där.
Med tunga kassar, lättare plånbok och sinne, lämnade jag butiken.
Dessvärre var blodsockret någonstans i höjd med fotknölarna vid det här laget, så för allas bästa köpte jag en varmkorv innan jag vågade tränga mig tillbaka mot tunnelbanan.
Hör och häpna, jag överlevde faktiskt "VÄLLINGBY-dagen"... men hur länge??!!
Den där varmkorven kommer antagligen göra sig påmind på ett eller annat sätt innan kvällen är slut.
Allt har sitt pris.....

Fredagsmys i Nuckebo.

Dagen vi alla längtat efter är här. Runt om i landet öppnas 9 miljoner chipspåsar.
Hos mig blir det aldrig riktigt som jag tänkt mig även om mönstret upprepas vecka efter vecka.
Här är den kompletta guiden till mitt "mys".
* Handla obscena mängder mat. Införskaffa även en godispåse, en läsk och en folköl.
*Äntra hemmet, ta en tupplur
* Vakna. Laga veckans första måltid.
* Bunkra upp framför TV:n med godiset & drycken.
* Välj det brittiska kriminaldrama som känns bäst för dagen.
* Se 1 timme och 40 minuter av detta innan du inser att de sista 20 vore en utopi att uppleva.
* Gå uppgivet till sängs och kasta en snopen blick på det orörda snackset och den avslagna drycken.
* Somna innan kl.22.

Detta rekommenderas ej till personer med god hälsa. Inte heller till personer under 80 år.

Dagens troschock.

För en tid sedan köpte jag ett gäng nya trosor och hittade givetvis direkt ett par favoriter bland dessa. Det märkliga var att jag bara hann använda dom en gång innan dom försvann.
Ja, försvann.
Jag är inte direkt ute på några amorösa äventyr så jag fick helt enkelt acceptera att de försvunnit i tvätten. Det har alltid varit lite oklart för mig hur saker faktiskt kan försvinna där, men men, någon gång ska vara den första även för mig.
Så idag.
Från ingenstans dök de upp igen. Eller snarare trillade ut.
När jag skulle ta en dusch efter jobbet och klädde av mig så trillade de plötsligt ner på golvet...från byxorna.
I ett sånt läge skapas många frågetecken som jag gärna skulle vilja räta ut.
  • Hur kan man aningslös gå runt med ett par trosor i ett byxben ( stuprörsjeans) under en hel arbetsdag?
  • Var det verkligen i byxbenet de fanns?
  • Hängde de kanske lite nonchalant ut ur byxbenet?
  • Hängde de kanske ut  lite tjusigt från bakfickan?
  • Kom jag undan med detta eller har jag åter gjort mig till allmänt åtlöje?
  • Om inte, hur många i Stockholm har garvat läppen av sig åt mig idag?

Slutsats: Ibland är det bättre att leva i ovisshet.

 

red. anm. Liknande situation har tidigare uppstått. Då med en vit servett och ett par shorts inblandade. Det var om möjligt mer genant.