Årets servicehandling går till....

Jag brukar ju mest sitta här och häva ur mig frustration över klåpare som inte har i serviceyrket att göra. 
Men jag är ju inte sämre än att jag gärna hyllar dem som överraskar mig positivt, även om det i ärlighetens namn är mycket sällan. 
Så att det skulle ske på Kjell & co av alla ställen hade jag liksom inte riktigt förberett mig på. Inte för att jag på något vis blivit illa behandlad där förr, jag hade bara inga direkta föreställningar om att de var särskilt serviceinriktade. 
Tills jag träffade Andreas. 
Andreas gjorde min dag! Eller kanske mer än så. Han stod för årets bästa servicehandling. 
Jag kom lite småstressad in och frågade efter en vara. Det var tydligen en kampanjvara till ett ruskigt bra pris och var därför dessvärre slut. 
Andreas slog i lagersaldot och berättade för mig att det fanns en kvar i deras andra butik i innerstan. 
- Aj då. Jag ska precis börja jobba så jag hinner inte gå förbi där. Nåja, jag får försöka där imorgon och helt enkelt hoppas på att den finns kvar då. sa jag utan att bre på nån vidare dramatik i rösten, men jag var helt klart besviken. 
Då säger den underbara människan nåt jag aldrig kunnat räkna med:
- Jag ringer dom och ber dom lägga undan den, så går jag dit och plockar upp den åt dig. Då kan du smita in på din lunch och hämta den, eller så håller jag den åt dig till imorgon! 
Härliga härliga människa! 
Två timmar senare kunde jag kila in och hämta varan som han promenerat bort för att hämta. 
En vara som var på kampanj, som nästan var slut överallt. En vara som de absolut kunnat kränga iväg på fem röda, men han hjälpte mig att bärga den. 
Så galet jäkla bra! 
Vem hade kunnat räkna med ett sånt bemötande på Kjell & co, eller någon annanstans överhuvudtaget?
Karln måste ju belönas med priser och diplom! 
Tack Andreas. Tack för att du gav mig service högt över förväntan och gjorde min dag! 
Heja heja! 
Ps. Jag har självklart redan berömt honom inför hans chef. 
kjell&co - service - toppklass

Melodifestivalen. Finalen: Måns seger var lika självklar som Loreens.

Melodifestivalfinalen bjöd på mycket, utom kanske det viktigaste. Spänning.
Och ingen produktion i världen hade kunnat skapa spänning eftersom det stod klart redan från början att Måns skulle gå segrande ur striden. 
Däremot bjöds det på en rejäl skräll då Kvinnaböske hamnade på en fjärdeplats ( alltså före Saade), något som inte ens den mest rutinerade Mello- fantast kunnat förutse. Men uppenbarligen hade alla Sveriges pensionärer vaknat till och tokröstat då detta energiknippe till 70-åring svingat guran på logen. 
Samir drog i sin t-shirt långt fler gånger än Ewald drog sig i skrevet under hela fjolåret och den stora behållningen med "groupie"-numret var att de uppträdde i #slutanäthata-tröjor. 
Conchita förgyllde kvällen med två nummer och överglänste i vanlig ordning alla andra artister. 
Tävlingens andra sammanklAPPning gick av stapeln då SVTs app kraschade halvvägs in i tävlingen. 
Den norska gruppen Ylvis medverkan i pausen ställer jag mig ganska frågande till. Att Lili & Susie därtill "lekte med sångarens bollar" kanske skapar ännu fler frågetecken. Men jag kanske bara är för gammal för att roas. 
Den jojkande Jon Henrik skapar tydligen stor förtjusning ute i vårt avlång land och rodde hem andraplatsen. Själv förstår jag inte riktigt varför. Mest undrar jag varför det krävts fyra personer till att skapa en jojk. Ett visset träd och läskiga gastar som hänger från taket faller mig inte heller i smaken. 
Bästa show tycker jag, Måns streckgubbar till trots, bör tilldelas Mariette. Som förövrigt borde hamnat tvåa och inte trea.
Bäst energi hade Isa som tyvärr inte skrällde som jag förutspått. Men hatten av för denna 16-åring ( även om den presenterade parallellen till Carola kändes i överkant). 
Min egen stora glädje hade i vanlig ordning sitt ursprung i Magnus Carlsson. Jag blir nästan religös när jag hör hans bidrag. Euforiskt! I en bättre värld hade Magnus Carlsson kunnat vinna. 
Måns blev historisk iom gårdagens seger och vann med större marginal än någon annan lyckats med. 
Att han vann med större marginal än när Loreen vann beror dock kanske snarare på gårkvällens motstånd än låtens kvalitet. Men jag har inget emot att låta Måns resa till Österrike och representera vårt land. En riktigt värdig vinst efter att ha fått alla tolvor utom två av internationella juryn och överlägset flest från folket. 
 
Förresten, har någon hört nåt från Saade? 
 
Och hörrni, tack alla ni för detta Mello-år! 
Tycker att det är smått fantastiskt att så många vill läsa om vad jag anser om denna cirkus. 
Tack tack tack.  
 
 
#melfest - final - melodifestival

Oväntade gym-konflikter.

Man kan ju för fan inte gå runt och försöka vara trevlig och lustig hur som helst. Det borde väl jag om någon ha lärt mig vid det här laget, men ändå överraskas jag gång på gång.
 
Lördagmorgon och jag skuttade glatt iväg till gymmet...bara för att mötas av en stängd dörr.
Det visade sig att gymmet inte skulle öppna än på en halvtimme.
Trevligt nog låste de upp och de lät mig ändå smita in 10 minuter innan öppning om jag lovade att avvakta i omklädningsrummet tills klockan slog "Öppet".
Det här skriver jag inte för att låta tränings-skrytsam på något vis, jag försöker inte basunera ut:"wow, först av alla på gymmet" men det kommer ha en betydande relevans senare i den här historien.
För när jag, efter avslutat träningspass och dusch, stod och fönade håret såg jag hur en kvinna öppnade sitt skåp, precis bredvid mitt, och suckade tydligt. Hon tyckte uppenbart att det var oerhört besvärande att behöva dela utrymme med någon annan.
Och eftersom jag är en person som inte gärna tar för mycket utrymme ( i alla fall inte i såna här sammanhang) lämnade jag spegeln och kilade tillbaka för att åtminstone stänga till skåpsdörren för att inte ta plats i onödan.
- Är det inte lustigt hur man alltid lyckas hamna precis bredvid någon, oavsett hur många skåp som är lediga? kvittrade jag glatt.
Kvinnan i övre medelåldern tyckte tydligen inte alls att detta var särskilt lustigt eftersom hon svarade något som man inte alls kan tro att en kvinna i övre medelåldern ska svara.
- Jag var här först!
- Förlåt mig? replikerade jag såsom jag alltid gör när jag mycket väl har hört men generöst erbjuder personen möjlighet att få omformulera sig.
- Du tog skåpet bredvid mig. fortsatte hon likt ett obstinat barn.
Sällan i mitt liv har jag kämpat så mycket med att hindra impulsen att helt sonika slå en medelålders kvinna på käften. Alternativt stänga in henne i skåpet, låsa och gå därifrån. Men jag stillade mig självfallet.
- Nu spelar det kanske inte någon större roll vem som var här först. svarade jag istället. - Det var bara avsett som en liten lustighet och inte som någon kritik.
Mer energi än under hela träningspasset förbrukades åt att hålla tand för tunga. Hela mitt väsen kämpade för att inte säga att det faktiskt var jag som var där först, vilket personalen utan tvekan skulle styrka, eftersom de låste upp för mig och ingen annan levande själ befann sig i lokalen. Men det är ju dagisnivå på sådana diskussioner  och vilken vuxen kvinna står och käbblar på den nivån? Förutom kvinnan som stod framför mig förstås.
- Nej, det kanske det inte gör.
Äntligen hade hon kammat till sig, tänkte jag och började slappna av något
...men jag var här först! fortsatte dårskapet till kvinna.
- Jaha, men då får jag önska dig en trevlig dag då. svarade jag i artigt tonfall.
- Detsamma, sa kvinnan segervisst och svassade ut från omklädningsrummet.
Så jag vill väl egentligen bara ta tillfället i akt och skriva här, så alla kan läsa:
NEJ, JAG VAR DÄR FÖRST!!!
Det var ju tydligen jävligt viktigt, så jag vill bara klargöra det.
Men desto viktigare var: Min personliga utveckling och att jag faktiskt inte gav mig in i den striden.
Nästa gång blir det yoga, helt klart.
 

Melodifestivalen. Andra chansen. Men absolut sista chansen för fröken Bark

Tiden går fort när man har roligt och vi har redan avverkat Andra chansen.
Jag själv var kanske inte tokladdad eftersom jag inte hade någon direkt favorit som jag vurmade för.
Någon som jag absolut inte vurmar för är ju som tidigare nämnt Filippa Bark.
Kvällen till ära framförde hon bidraget "Don't compete in musik". Det kan ha varit det värsta jag sett. Det är ett spektakel som saknar motstycke och jag hoppas att karaktären Filippa Bark sätts i karantän för åtminstone resten av mitt liv.
Loreen höjde däremot stämningen genom att uppträda i, ja inte så mycket alls faktiskt. Ibland kan det tydligen räcka gott med att bära endast byxor och ett par röda handskar. Varje Melodifestival kräver sin nakenchock, och det är svårt att ta ifrån Loreen den äran.
 
De fyra sista finalplatserna skulle knipas genom dueller och resultatet både överraskade och överraskade inte.
 
Duell 1:Andreas Weise - Linus Svenning (eller G:son-Kempe)
Andreas kommer inte ifrån Gubb-känslan den här kvällen heller och fick se sig besegrad. Synd, jag gillar hans låt betydligt bättre.
 
Duell 2: Kvinnaböske- Kristin Amparo.
Många överraskades säkert över att Hasse vann över den som många tyckt var tävlingens bästa ballad, men det visar ju bara att vi vill ha musik som sätter fart på danstårna. Dans och håll igång knäcker helt enkelt trist balladsång. ( Ja, jag kostar på mig att bjuda på ett dåligt rim.)
 
Duell 3: Dolly style - Dinah Nah
Tack gode gud för att vi slipper dessa dockor nästa vecka. Tyvärr har ju låten redan satt sig som ett klippigt gammalt tuggummi i huvudet. 
Jag diggar starkt både Dinah Nah och hennes låt!
 
Duell 4: Behrang Miri feat. Victor Crone (och tydligen Malena Ernman?!)- Samir & Viktor.
Alltså, vad är det fråga om här? Ok om du ändrar dekor eller dans, men att lite nonchalant slänga in ytterligare en artist i numret kan väl under inga omständigheter vara försvarbart? Och Malena Ernman? Syns inte hon tillräckligt precis överallt ändå? Hur kan det ens godkännas av regelverket.
Det är ju som att Andraes Weise hade bjudit in farsgubben att sitta i en fåtölj med ett stearinljus och rappa helt plötsligt. Eller att de läskiga dockorna i Dolly style plötsligt skulle få sällskap och bli Molly Polly Holly och Yohio lagom till Andra chansen?
Nä, det där köper jag inte. Lite ordning i leden får det vara.
De slogs iaf ut av de hyperaktiva sociala medie- gossarna. Hua...
 
En vecka kvar till finalen alltså. Vågar man hoppas att någon ( Fröken Bark) kanske får förhinder på lördag så att hon inte lägger sordin på den viktigaste kvällen på året?