Våldtäktsappar och rännskita.

Under ett samtal med en kollega nämnde jag att framförallt en av mina vänner kommer att ha invändningar mot att jag reser ensam till Egypten.
Han kommer förmodligen att säga till såväl mig som till andra att jag är "helt röjd". 
Istället för att skratta åt detta, såsom jag själv gjorde, föreslog min kollega helt enkelt att jag skulle ladda ner våldtäktsappen.

-" Det finns en sån i Egypten eftersom det sker så många överfall på turister där. Då kan du se om du befinner dig i ett riskområde."
Jaha, men vad ska man göra om man då inser att man just befinner sig i en sådan zon, ställa sig och skrika i förebyggande syfte? Tillkalla polis och begära eskort?
Himla peppande info får jag lov att säga. 
Senare återberättade jag samtalet för min vän som tidigare jobbat som reseledare i många år. Han ställde sig mycket frågande till detta. 
- Nej, det där med att det skulle vara massa överfall på turister låter inte bekant. Men det jag minns mest är rännskitan...fy faan. 
Mer rese-pepp alltså.
Rännskita ( ja ni får ursäkta, det var faktiskt inte mitt ordval)  hoppas jag undvika efter besöket hos den merförsäljande vaccinsköterskan jag skrev om igår. 
Men jag vill gärna få lite gladare bilder målade för mig. 
Ett land som Egypten måste ju har mer att erbjuda än rännskita och våldtäktsappar. 
Tips tack!
 
 
 

tar mig i kragen.

Träna med PT för första gången på fem år. Skräckblandad förtjusning.
Sen jag slutade på kaféet har jag i princip muskelförtvinats, och det känns ju alltid olustigt att behöva visa upp det för någon.

Vaccin och merförsäljning.

Vaknade med en ganska stum arm i dag. Det kändes som världens träningsvärk, men föranleddes av gårdagens vaccination. 
Det känns lite snopet eftersom jag väldigt sturskt uttalade mig i går : Det känns absolut ingenting!
Förutom att det sved till ordentligt i plånboken, förstås. 
Vaccinationskliniker ägnar sig nämligen, precis som alla verksamheter, åt merförsäljning. Men nog tycker jag att det är lite slugt. 
Om jag shoppar skor så vet jag ju tex med bestämdhet om jag verkligen behöver ny skokräm eller om jag redan har det. 
Om jag köper en klänning så kan jag lätt avgöra om jag verkligen vill ha ett nytt halsband till den. 
Men när en sköterska säger att jag inte längre har stelkrampsskydd i kroppen, så har jag för tusan ingen aning om det förhåller sig på nämnda sätt och om det i så fall faktiskt är nödvändigt. Men man vill ju inte chansa liksom.
Jag knallade ju bara in med vetskapen att jag behöver vaccin mot hepatit A och B. 
Och när sköterskan frågade om jag har diarré-vaccin blev jag ju såklart obekväm. Dels för att jag helst inte vill prata bajs med någon och dels för jag absolut inte vill drabbas av det när jag ligger ensam på ett hotell i Egypten. Fast om man ska drabbas av det är det väl att föredra när man är just ensam. Men man vill inte gärna gambla på den fronten heller.
Sköterskan själv deklarerade att hon är persiska och därmed har naturligt skydd, eftersom hon enligt egen utsaga redan ätit "allt". 
Vad tusan vet hon om vad jag stoppat i mig för skit genom åren? Det är inte lite ska jag säga. Men som sagt, varför leka med elden?
Besöket slutade alltså med fyra vaccinationer istället för två och ett, i storleksordningen en och en halv tusenlapp, stort hål i plånboken. 
Låt oss ändå hoppas att det låg mer bakom detta än slug merförsäljning. 
Märker jag minsta tillstymmelse till diarré, vet jag vem jag kommer hålla som ansvarig. 
 
 

Kvälls-snorten. (Men det är ju inte direkt så att jag är beroende.)

Bara för att man tycker att nässprej är guds gåva till människan behöver man inte vara beroende för det. 
Och om man alltid köper en ny när den gamla är slut, men trots det behåller den gamla utifall en krissituation skulle uppstå och det faktiskt finns några små svårflörtade droppar kvar längst ner på botten, så tycker jag faktiskt inte att det behöver placera en i nåt beroendefack.
Försöker man titt som tätt sluta men misslyckas efter mindre än ett dygn så kan det säkert finnas en rad anledningar utöver beroende. 
Och vadå, bara för att man panikar när backup-sprejen verkligen är slut när man ska sova, skulle man vara beroende då? 
När man sätter upp flaskan i motljus i hopp om att se åt vilket håll sprejröret ligger så man verkligen vinklar den rätt när man pumpar, och när det inte lyckas, med darrande fingrar börjar skala bort etiketten för att se bättre, så behöver det inte tyda på nåt beroende. 
Och när tålamodet tryter och man dissekerar flaskan för att komma åt den sista dyrbara droppen om man så ska behöva hälla i den i snoken, så tycker jag inte att det betyder att man är beroende. 
Nä, då kan man gå och lägga sig, njuta av segerns sötma, andas fritt och bekymmerslöst och känna hur känslan av välbehag sprider sig i kroppen. Skapar ett lugn. 
Sluta kan jag göra en annan dag. Det är ju verkligen inga problem, jag är ju inte beroende på nåt sätt.