Är du helt säker på att du inte behöver gå på toa innan vi åker!?
- Tindra, behöver du gå på toa innan vi åker hem?
Nej, svarade Tindra.
- Är du säker? Du vet att vi ska åka tunnelbana hem?!
Tindra svarade fortfarande nekande.
Jag däremot började nog känna att det kanske skulle vara aktuellt för egen del.
-Är du heeeelt säker? Jag vill inte att du ska stå med korslagda ben när vi kommer till Skanstull bara för att du inte vill gå nu.
Tindra kände efter, jag kände efter. Jo, nog tusan blev jag nödig nu. Tindra också.
Således stod snart både jag och småbarnsfamiljen i toalettkön och knep för kung och fosterland.
Resultatet av denna föräldra-noja är att jag även som vuxen är skadad. Varje gång jag ska gå nånstans, långt som kort, måste jag känna efter.
Behöver jag gå på toa? Nej.
Hmmm, är jag säker? Det kan alltså dröja till jag nästa gång får tillfälle.
Kanske lika bra att gå en gång, för säkerhets skull.
När det sen är avklarat kommer tanken: Var jag verkligen klar? Jag drack trots allt 2 koppar kaffe och om jag ska promenera så vet man aldrig...Lika bra att gå en gång till.
Kanske vore det helt enkelt så att om föräldrar nöjde sig med att fråga EN gång så skulle de göra både mig och deras barn en tjänst, en liten försäkring för framtiden liksom.