Snutjenny

Äger man ett kafé så faller det sig naturligt att vilja tjäna pengar. Precis som alla andra verksamheter bör även denna vara lönsam och generera pengar. Detta verkar dock falla bort ur gästernas perspektiv.

Om vi lite enkelt försöker förklara det så är kaffet du köper en hyresavgift för platsen du sätter stussen på. Om du bara köper en kaffe kanske det täcker upp en hyresperiod på ca 20-30 minuter. Beställer du mer sträcker sig tiden givetvis över en längre period.

Det är av den enkla anledningen man oftast inte får ägna sig åt kortspel och studier på kaféer.

OMSÄTTNING av gäster är A & O.

Det kafé jag jobbar på är mycket välbesökt av mycket välavlönade affärsmän som av någon anledning inte anser sig behöva uträtta sina arbetsuppgifter på nåt simpelt och sjaskigt  kontor utan glatt breder ut sig över våra bord.

Inte är väl en plats nog? Nä, är man framgångsrik behöver man minst 4 sittplatser. En till portföljen, en till rocken, en till den lilla rumpan och sist men inte minst, en till datorn, paddan och telefonen.

Och det är den där sista sittplatsen som ställer till det, inte minst för affärsmannen själv. Plötsligt ser man hur en stel och backslickad man stryker runt i lokalen, hukandes spejandes och med ett bekymmersamt uttryck i ansiktet.

Vi som är rutinerade ser direkt vad som är på gång. Det är jakten på ett eluttag.

-  Hallå, var är uttagen? med en röst som försöker påvisa pondus men lätt darrar av en panisk känsla.

- Jaha, var det det du sökte efter, svarar jag med spelad förvåning, det har vi tyvärr inga.

- Vad säger du?! Har ni inte ett enda uttag?! paniken stiger och slipsknuten lättas.

- Nej, inte ett enda, lägger huvudet på sned och ger en medlidsam blick.

- Det är ju jävligt dåligt. Hur fan har ni tänkt då!?

Det är då man inte väljer att redogöra för det här med snåla långsittningar och att påtåren inte ens ingår för dem med de fetaste plånböckerna, nä inte heller efter 2 timmar.

- Men jag ska ha möte här och behöver ladda datorn och telefonen.

Det är då man inte talar om att det knappast är mitt problem och att vederbörande lätt kunnat parera detta snedsteg genom att fråga innan kaffeköpet.. Oftast är jag oförmögen att läsa folks tankar och kan därför inte oombedd sticka in ett - Innan du beställer vill jag bara tala om att vi inte sponsrar våra gästers elförbrukning.

- Kan jag bara få WI-FI-koden så får jag väl försöka lösa det ändå, ansiktsuttrycket talar nu tydligt om för mig hur ofattbart dåliga vi är och att jag ensam ansvarar för att arbetsdagen och viktiga affärer nu gått i stöpet.

- WI-Fi har vi tyvärr inte, sockersött ler jag mot den nu briserande bomben som strax ska storma ut ur lokalen med sladdar fladdrandes kring benen.

 

Priset tog nog ändå kvinnan som idag kom fram till mig och frågade om hon kunde be mig om något.

- Javisst, men det beror ju på vad förstås.

- Kan du sänka musiken för nu ska jag inleda min telefonkonferens.

 

Jasså jaha, ja självklart. Vill du att jag ska be de andra gästerna att dämpa sig också? Låsa dörren och sätta upp en " återkommer strax"-skylt?  Kanske vill du att jag drar ur vårt telefonjack under tiden så inga oväntade signaler stör dig. Nåt annat, putsa dina skor eller föra protokoll under tiden?

 

Gästen har alltid rätt.....my ass. Gå till jobbet för tusan!