Med byxorna nere.

Jag är bra på många saker. Kanske framförallt när det gäller dålig tajming.
Senast ut i denna kategori är toa-besök.
Nåja, snarare blir jag utsatt för just detta under mina privata stunder. Bara idag har jag blivit abrupt avbruten 2 gånger av kollegor som prompt  måste fråga nånting genom hemlighusets dörr.
Tydligaste exemplet var för länge sedan då min arbetsgivare kom in i omklädningsrummet och ställde sig utanför "The" door, talandes i telefon. Jag hörde honom samtala med en säljare då han plötsligt gastade
- Jenny, har du skrivit klart beställningen till i morgon?!!
- Ehh.. Jag är lite upptagen just nu, svarade jag lite beskt och förvånat.
- Ja, jag vet. När är du klar där inne?!?
- Jag är klar när jag är färdig. (hur tydlig kommer jag behöva bli, tänkte jag.)
-OK! Han återgick till säljaren i luren - Du, hon sitter på toa nu så hon ringer upp dig när hon är klar.
Jag svor tyst över min chef och tvingades sen återkoppla till säljaren, om än väldigt förorättad.
 
De sista tillfällena får jag däremot själv ansvara för. Jag har nämligen lyckats med konststycket att på de 3 senaste  sammankomsterna befinna mig på damernas när gästerna hälsas välkomna.
Just som jag lyckats kränga av mig mina för tajta byxor hörs klingandet i glaset, eller harklingen som betyder att välkomstalet skall inledas.
Vid första tillfället var det på en klassåterträff. Då provade jag taktiken att försiktigt smyga tillbaka till bordet, men blev snart varse att sådant inte passerar obemärkt. Istället infann sig känslan av att komma in för sent till en lektion. Rekommenderas alltså inte.
 
Om jag nu inte lyckas bryta detta mönster har jag insett att det helt enkelt är bättre att vänta ut det. När sorlet åter hörs kan jag lite nonchalant släntra ut som om ingenting hänt.
 Men Gud förbjude att det skulle uppmärksammas.
- Är alla här?
- Nej, Jenny har inte satt sig än.
 (Någon som pekar lite försynt mot badrummet.)
- Jaså. Men då tycker jag vi väntar på henne.
Och väntar, väntar.....
Och jag väntar, väntar på sorlet.
Folk börjar lite irriterat kontrollera klockan och ger varandra menande blickar över bordet.
- Undrar om hon mår dåligt. Har hon ätit nåt illa? Ska någon gå och höra efter?
Nä,jag måste nog sätta upp någon typ av tidsgräns för den taktiken.....Eller helt enkelt lära mig att knipa.