Snutjenny

Att åka till stan för att shoppa en lördag är inte att tänka på. Att jobba på en av Stockholms största shoppinggator varje dag räcker för mig.

Om jag mot förmodan skulle behöva handla något under helgen söker jag mig därför till förortscentrum och då gärna Vällingby centrum, där var och varannan butik verkar stå på konkursens brant. Med andra ord behöver man inte trängas med någon.

I veckan fick jag ett presentkort på Lagerhaus som jag nu kände ett stort behov av att sätta sprätt på. Begav mig till de västra utkanterna för att i lugn och ro få botanisera bland hyllplanen. Trodde jag.

När jag lämnat tågets plattform och åkt upp till torget kom det som ett slag i ansiktet.....

Jag hade hamnat i helvetet.

Vad definierar då ett helvete?

Det är klart att det finns olika grader, men i just detta specifika fall gällde detta:

Detta går givetvis hand i hand med den publik de lockar.

Detta går givetvis hand i hand med vad denna publik för med sig..

Barn som skriker, föräldrar som skriker, ballonger som går sönder, glass som spills , ketchup som kletas.

Plötsligt håller man på att sparka ett barn i huvudet. Ja, givetvis inte med flit utan för att barnet handlöst med ett illvrål slänger sig på marken i ett tappert försök att få föräldrarna att köpa Kingens skiva.

Bättre fly än illa fäkta.

Smög därför utmed väggarna vidare, bort från spektaklet.

Men det tog liksom aldrig slut. Överallt stod malplacerade barnvissångare, countrysångare och andra ytterst tveksamma artister.

Slutligen, efter att ha lyckats ta mig igenom någon spontant uppsmälld loppmarknad, hamnade jag i säkerhet.

Som en liten oas tornade den upp sig framför mig. Clas Ohlson- butiken.

Aldrig förr har den varit så folktom. Aldrig förr har det varit så få gubbar där.  Aldrig förr har jag spenderat så mycket pengar där.

Med tunga kassar, lättare plånbok och sinne, lämnade jag butiken.

Dessvärre var blodsockret någonstans i höjd med fotknölarna vid det här laget, så för allas bästa köpte jag en varmkorv innan jag vågade tränga mig tillbaka mot tunnelbanan.

Hör och häpna, jag överlevde faktiskt "VÄLLINGBY-dagen"... men hur länge??!!

Den där varmkorven kommer antagligen göra sig påmind på ett eller annat sätt innan kvällen är slut.

Allt har sitt pris.....