Handslag, famntag, klapp eller kyss? Så här bör vi närma oss vår omgivning.
Jag är ingen kramare.
Jag vill nog kanske hellre hävda motsatsen. Jag anser vidare inte att jag inbjuder till några fysiska aktiviteter i min framtoning, inte heller i min yrkesroll. Om detta råder tydligen delade meningar, då jag ofta hamnar i prekära situationer innefattande kroppskontakt.
Som det mesta i livet handlar det också förstås om tillfälle. Det finns tillfällen då en kram lämpar sig, och andra då det absolut inte är på sin plats. Vid festliga sammankomster är det naturligt, vid yrkesmässiga helt uteslutet. Givetvis görs även individuella bedömningar av detta som inte alltid faller i god jord. Bästa rådet är att försöka känna av läget.
* Som eventuell arbetsgivare bör du ta emot den framsträckta handen och inte nonchalera den genom att begrava intervjuobjektet i en kram.
* Ta aldrig emot en kram av bekanta du träffar i vardagen. Detta mönster är svårt att bryta och plötsligt har du en kramare vid din hals varje morgon på tågperrongen.
* Som stamgäst på ett kafé bör du inte under några omständigheter luta dig över disken för att omfamna baristan.
* Ta inte mer än nödvändigt på din ytliga bekantskap. Ett handslag räcker gott. Om din ytliga bekantskap dessutom ryggar tillbaka vid beröring är detta en stark indikation på missnöje.
* Omfamna inte någon vid ett första möte. Är behovet ändå för stort, presentera dig först. Inte medan du vaggar främlingen vid/ emellan din barm.
Handslag: Funkar i de flesta sammanhang. Självklart inleds en bekantskap med ett handslag. Se till att handslaget är av stadigt slag och inte obehagligt genomglidande. Vinkel spelar stor roll. Se till att handryggen inte är horisontellt vänd uppåt. Ingen vill få inviten att kyssa din hand.
Detta hälsningsvertyg är alltid att föredra i professionella sammanhang.
Famntag: Är det kalas kan man alltid kramas. Då kan tex ett snabb presentationshandslag efterföljas av en kram, beroende på festgrad.
Man kan kramas hej/ hej då med vänner/ bekanta som man sällan träffar. Att krama kollegor hej/ hej då känns föga lockande och bör i största mån undvikas. Detta sker på sin höjd vid födelsedagar.
Klapp: Ingenting är mer obehagligt än en klapp, bör således alltid undvikas. Framförallt smekande rörelser.
Kyss: Här finns det en del varianter. Kindpussar kan förekomma under stelare tillställningar när kramar känns för bökigt. Kyssar däremot bör enbart delas mellan kära tu.
Vid avsked efter dejt: Känn av stämningen. Att oförberedd och oönskat få någons tunga i munnen uppfattas både som skrämmande och kränkande.
Nu vill jag stoppa in en kategori till. En bubblare som jag till en början hade svårt att ta till mig men nu finner genial:
Knogdunken: För någon uppväxt i Danderyd kändes givetvis denna "gangsta"-hälsning något krystad i början. Dock ger den minsta möjliga kroppskontakt mellan dig och dom som du av någon anledning behöver hälsa på varje dag. Det går snabbt, du slipper fuktiga handflator och behöver inte fastna i någons armhåla. Lämpar sig till vardags, men absolut inte i finare sammanhang. Avråder er starkt att prova vid nästa diné.
Frågan kvarstår dock: Hur fintar jag perrongkramaren till en knogdunk?
En gång kramare, alltid kramare. Jag får helt enkelt stå mitt kast. Eller åka tidigare till jobbet.