Snutjenny

Nu i veckan inträffade något som i det närmsta skulle kunna benämnas som chockartat.

Jag blev nämligen mållös.

Och generad.

Jag stammade och jag.... rodnade!

Vad som föranledde detta var en oerhört smickrande komplimang.

Samtidigt som mina kinder kraftigt blossade röda insåg jag även att komplimangen var smickrande just på grund av avsändaren. Hade denna varit någon jag inte haft ett gott öga för hade utgången med största sannolikhet varit en annan.

 

Så här ligger det till. Jag pryder omslaget för kaffekedjans meny. Förra veckan tog en stilig ung herre med sig en meny och övervägde att återkomma för lunch.

När samme man kom in en morgon denna vecka frågade jag honom om han hade lunchat och att han i så fall har rabatt genom sitt jobb.

Då kom det jag aldrig kunnat tänka mig. Svaret blev nämligen:

-Nej, jag hann aldrig. Men jag har menyn på skrivbordet för jag blir så glad av att titta på den.

 

Jösses, var tanken som slog mig innan jag skämde ut mig genom att, ja jag tror faktiskt att jag fnittrade!!

Detta följdes av ett stammande potpurri av - Ehh, hi hi. oj, så oerhört smickrande, hihi och genant...ehh öhh, innan jag kände att situationen blev mig övermäktig och istället helt bytte spår och önskade honom en fortsatt bra dag.

 

Hade nu denne man inte sedan tidigare väckt mitt intresse och  inte haft utseendet för sig hade jag antagligen reagerat på följande sätt.

Surt knipit igen munnen, lyft ögonbrynen i en " hur i helvete tänkte du nu"-position och för mig själv muttrat om satans obehag och att det minsann inte är någon erotisk lektyr han lagt vantarna på! och inte behöver han komma hit igen heller!!

Men nu var han alltså en riktig charmör som istället gjorde mig knäsvag... Jo jo, det är skillnad på folk och folk, tydligen.  Är du inte attraktiv i mina ögon får du gärna hålla käften. Är du snygg kommer du undan med vad som helst. ( note to self: rannsakan kan vara på sin plats)

Några dagar efter det kom han åter och när vi småpratade lite frågade han om planer för helgen.

Snabbt som attan smällde jag igen alla eventuella dörrar genom att göra mig sjukt oattraktiv.

- Jag ska inte göra nåt. ingenting alls. Jag ska bara ligga på soffan och ta det lugnt.

Och för att inte låta någon liten lucka glänta lade jag till:

- Helst ska jag inte gå utanför dörren förns på måndag.

Jag slänger käft med folk dagarna i ända. Jag har allt som oftast svar på tal och har inga problem att kommunicera med folk, men när jag blir förtjust förvandlas jag till ett förvirrat stycke med fjortistendenser. Jag säger helt fel saker om jag ens vågar säga nåt och vågar knappt titta på mannen som är föremål för detta.

Fortsättning på detta då?

Då detta är en person jag tidigare nämt för vänner kom förslag från deras sida att föreslå en dejt.

Men det kan jag ju för tusan inte göra. Jag kan inte stå på min arbetsplats och utgå från att trevliga singelherrar vill ha mig. Ska jag stå där likt en bordellmamma och lite försiktigt fråga om han kanske vill kika i en annan typ av meny jag har att erbjuda...

Nä, Snutjenny i all ära men i det här fallet tar fegheten över.