Snutjenny

Ett stort sällskap äntrade lokalen. De slog sig ned vid ett långbord. Ja, eller detta var något de själva konstruerade. Det verkar vara så att man helt efter eget huvud kan möblera om när man kommer in i ett kafé.

När dessa tio personer till slut bökat färdigt och flyttat på det och dem som ej passat in i deras bild, klev överhuvudet fram till kassan. Oftast är det en i sällskapet som tar kommandot, oavsett storlek på grupp. I detta fall var det en medelålders kvinna.

Hon deklarerade att hon kände ägaren ( alla får samma service, men det är mycket möjligt att den blir lite sämre om man inleder på så vis.) innan hon frågade om exakt allt i hela menyn.

Vad innehåller det?

Vad innehåller det där, och det där?

- Om det är så att det är något du inte tål så kanske det är lättare för mig att rekommendera något, sa jag när kvinnan frågat sig halvvägs genom menyn.

- Men vaddå, tycker du jag är besvärlig?

- Givetvis inte. Men det underlättar om vi vet vad du inte kan äta.

- Det gäller inte mig, det gäller min dotter. Hon tål varken gluten eller laktos.

- Ok, då kan jag erbjuda följande. Bla bla bla......

Kvinnan beställde slutligen ett antal rätter. Självklart förstod hon inte skillnaden mellan toaster och smörgåsar och protesterade vilt när slutsumman efterfrågades.

- Hallå, hallå!! Du har gjort fel! Du har tagit alldeles för mycket betalt. Du sa att smörgåsen kostade 59 så varför har du slagit in 89?

- Därför att du beställde grillad toast och inte smörgås. Jag har bara slagit in det du beställde.

- Men jag vill ha en smörgås.

Bet mig hårt i tungan, sprang in i köket och insåg att toasterna redan var klara. Jaha, en ofrivillig måltid för egen del alltså.

Återvände till kassan efter att den något påfrestande kvinnan fått sin smörgås och hennes vänner serverats sallader och jag betjänade en ung tjej som just kommit in.

Tjejen beställde en caesarsallad.

Tacka gud för lite enkla gäster, tänkte jag. Det går åt en del energi att upprätthålla en trevlig ton mot omöjliga människor.

Köket flaggade att salladen var klar och jag gick ut för att servera den. Upptäckte till min fasa att den unga tjejen tillhörde kvinnans trupp.

Salladen ställdes fram, varpå kvinnan gick i taket.

- Men herregud! Vad var det du inte förstod? Jag förklarade väldigt tydligt för dig att min dotter är laktos- och glutenintolerant!!!

Jag stannade i min rörelse och mötte tyst crazy ladys blick. Sa ingenting, ingenting alls.

Med skärrad blick stirrade hon tillbaka.

Jag tog till orda.

- Ett, jag kan omöjligt veta vem din dotter är.

Två, det kanske inte är lämpligt att beställa en sallad med laktos och gluten om man inte tål dessa.

Tre, om du lugnar ner dig lite så kanske vi kan lösa det här i alla fall?

Kvinnan vilade nu på gränsen till infarkt men hennes dotter log mot mig och sa att det gick alldeles utmärkt ändå. Hon vände sig mot sin mor: Jag är 24 år, mamma, och kan ta hand om mig själv, tack!!

Nöjd vände jag på klacken och lämnade en högröd kvinna åt sitt öde.

Och ja, jag talade om för chefen att en trevlig bekant till honom varit på besök. Det gynnar inte alltid en person att känna ägaren. Tror inte han kommer införa någon löpande rabatt för denna kvinna.