Lite jävla jättedryg personal på Pressbyrån.
Jag kanske inte alltid är den vassaste kniven i lådan och jag kanske inte alltid är på tårna. Men jag är inte direkt efterbliven. När jag är så där okristligt trött och hjärnan känns som sockervadd, då är det bättre att jag frågar mig fram än att jag fattar egna beslut. Som i dag på pressbyrån när jag behövde köpa nytt busskort.
- Hej! Du, innan jag bestämmer vilket busskort jag vill köpa måste jag fråga bara, hur många dagar är det den här månaden?
- 1 maj. svarade expediten som faktiskt såg ut som det jag just beskrivit ovan att jag inte är.
- Eh, va? Nej alltså jag menar hur många dagar har april?
- 30 svarade expediten utan att röra en muskel i ansiktet och kände sig tydligen manad att tillägga ett -såklart.
Såklart kan man säga på så många olika sätt. Lite lättsamt, lite självklart och givetvis det han valde : lite jävla jättedrygt. Sen stod han bara kvar med öppen mun och gapade på ett sätt som bara fiskar och fjortisar gör.
- Hade jag varit säker hade jag självfallet inte besvärat dig med en så korkad fråga, svarade jag vasst och möttes av en axelryckning.
Jag väntade mig nåt drygt tillbaka men karl fortsatte tiga. Synd, jag hade mer än gärna fortsatt ordkriget.
- Nähe, men då vill jag vänta, för jag tänkte köpa säsongskort från första maj. Jag tar en biljett för enkelresa sålänge.
- Den räcker 75 minuter från nu..eller alltså 1 timme och 15 minuter..artikulerade han tydligare än till en döv.
- Jaha! Ja, jag förstår ju verkligen att du behöver vara övertydlig med en sån som mig. Hoppas du kan hjälpa fler utsatta.
Undrar om det kan bli en nominering till årets service-handling där, vad tror ni?