Deltävling 3: Tallade tuttar, 2014, verkligen SVT?

Ett steg fram, två steg tillbaka. Så kan man bäst beskriva lördagens deltävling i Melodofestivalen, för den var sämre än den första. I alla fall sett till produktionen.
Anders inleder programmet i Nours klänning och påminner mer om Ukrainas artistbärande jätte Igor i ESC -13, än en skånsk komiker. Verkligen skoj. Följdes av detta gjorde en vansinnigt låg pajkastning programledarna emellan..
Däremot hade SVT insett vidden av att få in lite nytt blod, och släppte således in Björn Gustafsson på scenen.
Han bjöd faktiskt på årets första skratt. Dessvärre sattes det i halsen när han klämde Nour på brösten, vilket om möjligt kändes mindre fräscht och omodernt än när Thorsten Flink tog Gina på rumpan. Punggrepp och tutt-tut. Det är  2014 SVT, behöver vi verkligen klämma på intima kroppsdelar i direktsänd TV för att skapa "underhållning"?
- JAAA, svarar SVT och serverar samtidigt tävlingens tredje skrevgrepp under Oscar Zias framträdande.
De kanske t om. har tvingats begränsa skrevgreppen till ett per deltävling. Kanske drar de lott innan om vem som får det ärofulla uppdraget att klämma kulorna i rutan?
Kvällens pausunderhållning rasade i kvalitetskontrollen även denna vecka och satte nytt lågvattenmärke.
Sotji- the Musical
De borde ha förstått att den enda gången skridskobanor funkade i dessa sammanhang var när Rysslands Dima Bilan kammade hem ESC-segern tillsammans med forna världsmästaren i konståkning åkandes på scenen. Inte i Revy/Buskis-kategorin.
 
1. Outtrigger "Echo": snälla inte här! Inte igen, aldrig mer vill jag se tvångströjor (möjligtvis kan jag tänka mig Björkman i en) eller hannibalmasker i detta program. Älskade låten, men kanske inte just i detta sammanhang. Ångestladdat till tusen när bandet rockade inlåsta i burar, turligt nog blev alla utsläppta och kunde fortsätta till andra chansen
 
2. EKO "red": Lite nervöst eftersom detta är en kund till mig. Jag har tyvärr avslöjat att jag älskar schlagers. Hur skulle jag hantera henne om det var kasst? Men jag tyckte att de styrde skutan väl mot slutet och att de hamnade på sista plats var helt omotiverat.
 
3. Oscar Zia "Yes we can": Fredrik Kempe...igen. Nämen, plötsligt står där fem Eric Saade? Och precis som med Saade blir det här ett sjukt snyggt nummer, och nummer tre på skrevgreppslistan. Det andas lite Britney Spears över detta, och visst gillar jag det.
 
4. Shirley Clamp "Burning alive":Såväl fläkt som rök bådade gott , men föll tämligen platt.Rösten har hon men låten trasas av alltför stor vilja till vibrato. Vad hade kvinnan egentligen på sig, en strimlad soppsäck? Och hur bredbent kan man stå i motvind utan att visa könsorganet?
 
5. State of drama "All we are": Känner inte alls igen det här bandet som var så ruggigt bra i fjol. Det enda som fortfarande håller är syntarens pudelfrilla. En frisyr som däremot inte håller är sångarens nya som gör honom snubblande lik Serbiens vinnare som sjöng Molitva. All we are, allt de är, är pinsamma.
Kanske gjorde samma slutposé som förra året att de trots allt tog sig till andra chansen?
 
6. Cajsastina Åkerström "En enkel sång": Japp, det var just precis var det var. Varken mer eller mindre.
Ibland rör hon visserligen lite på armarna men mer händer inte.
Glitterregn hjälper föga i sådana sammanhang.
 
7. Ace Wilder "Busy doi'n nothin": Från hjärtat, det här är så dåligt. Det verkade lovande tills refrängen drog igång, men nej. Sjukt bra dansare lyfter ändå numret. Men, varför har inte SVT satt namnlappar på dem? (host host) Obegripligt nog skrällde hon hela vägen till final.
 
8. Dr Alban & Jessica Folcker "Around the world": Älskar Jessicas klänning, men jumpaskor till?! Dr Alban låter precis som alltid. Ser lite stelare ut än vanligt men det kan förstås ha med åldern att göra.När han utbrister -Yes Jessica!! vill jag helst att nån propp ska gå. Är det en Finlandsfärja med avdankade artister? Jösses, ta bort ta bort...Turligt nog behöver vi inte se mer av dessa eftersom de hamnade på femte plats.
 
Kvällens besvikelse: behöver jag verkligen upprepa mig här?
 
Kvällens glädje: för en liten liten stund var det Björn Gustafsson.
 
Kvällens fråga: Var det inte lite väl magstarkt av Oscar Zia att kalla detta "Dödens grupp". ?
Blir det verkligen inte bättre än så här?