Snutjenny

På planet hem i går plågades jag till en början av ljuden från de avgrundsrosslande hostattackerna som enbart kan ha sitt ursprång i en veckas vältrande i bulgariska fulcigaretter.

Och det är klart, det är ju de billiga ciggens mecka så varför då välja "vettiga" tobaksmärken när du kan få inhemska för en spottstyver?

Jag vet. Jag har själv gjort det.

Men nu när jag hörde mina medpassagerare hosta lungorna ur sig så njöt jag. Inte bara för att jag hade hela stolsraden för mig själv och därför kunde bre ut mig ordentligt (vilket i ärlighetens namn inte var så skönt som det låter eftersom jag var tvungen att vrida ryggen i en högst onaturlig vinkel för att inte vara i vägen för serveringsvagnarna. Men om inte annat var det härligt att retas med de övriga.) utan också för att jag avstått från att inhalera dessa satans påhitt.

Hela våren har jag nämligen hakat upp mig nåt alldeles oerhört på det här med feströkning. Jag önskar så gärna att jag kunde, bara för att. 

Känslan blev ju inte bättre av att resa iväg. 

Tanken på den sedvanliga kombon pool, öl och cigg fick mina gamla röknerver att gå igång fullständigt.

Så till den grad att ett paket fulcigg faktiskt inhandlades. Min vana trogen behöver jag nämligen göra dumma saker bara för att få bekräftat igen att det faktiskt var så dumt som sist.

Och mycket riktigt. Två bloss kunde jag tvinga i mig innan flimmerhåren tjärchockades svårt och således gick bananas medan hela bröstkorgen verkade vilja vända sig ut och in. Två bloss, inte mer men jag kan nästan svära på att den förbannade röken satt kvar i minst tre dagar efteråt. 

 

Så därför satt jag på flyget osmidigt vikt över två säten och njöt istället till de fantastiskt vidriga rosslingarna, hur äckliga de än var.

Lite skadeglad och med vetskap om att det inte kommer hända mig. Inte i år i alla fall.