Snutjenny

Gårdagens semifinalsdebakel åsåg jag i sällskap av Gabriel, den pensionerade polisen från Israel. 

Vi fann varandra i hotellets fotbollsbar då vi var de enda två som höll på Brasilien. Ganska snabbt insåg vi även att det var helt fel lag men man kan ju inte ändra sig så där efter 10 minuter. Vore det brukligt hade iaf jag gjort det, huruvida den just israeliske polisen skulle göra samma sak låter jag vara osagt.

Men vi hann iaf prata såväl fotboll och religon som politik innan Brasilien förnedrades färdigt.. i den tysksända matchen.

 

Tidigare under veckan hamnade jag i samspråk med tre andra israeler då de, ovetande om sina vänners tidigare förfrågan, alla bjöd mig till sitt middagsbord.  Uppslukad av min bok var jag tvungen att avböja, men också för att jag inte hade någon som helst lust att spendera middagen med tre främmande män.

När jag dagen därpå ( läs i går) stötte på en av dem i lobbyn bestämde vi att jag skulle följa med på en drink efter Brasilien-Tyskland-matchen. 

Sagt och gjort, men bara en av dem kom. Jag antog att vi skulle möta upp de andra på puben så vi begav oss till Flower street, den stora gatan där allt händer.

På vägen visade denne Amir prov på gentlemannatakter av sällan skådat slag. Vi mötte nämligen ungdomar som verkade hämtade ur finsåpan "what happens in Sunny beach ". Raglande, kräkandes och brölandes. Rent instinktivt ställde sig A likt en mur framför mig för att skydda mig, och så fort en kille kom emot oss höll han beskyddande armen om mig, den försvarslösa kvinnan.

Hade han haft möjlighet hade han säkert brett ut sin jacka över en vattenpöl för mig att kliva på.

Detta var ju förstås menat i all välmening, men för en redig kvinna som mig själv blev det märkligt stelt och min första tanke var: vad i hela fridens namn

sysslar karln med? 

Men just pga av dessa konservativa gester blev jag desto mer förvånad när Amir efter mindre än en timmes sällskap trodde att han var stekklar. Detta framkom när jag i baren med dansande damer i fönstret ( det är snarare regel än undantag här, frågan är bara hur mycket kläder de bär. I detta fall ändå hyfsat ) deklarade min hemgång.

A: Ja, jag tänkte att vi kan gå hem tillsammans.

Jag med onda aningar: Hur menar du nu?

A: Jag tänkte att vi kunde avsluta natten ihop.

Amir ville ligga..det ville definitivt inte jag. Eller rättare sagt, jag skulle under inga som helsta jävla omständigheter ligga i Sunny beach, inte på nån annan semesterort heller för den delen. Och särskilt inte med nån som bara sågs som kul sällskap till en drink.

För många felande faktorer och i ungefär samma sekund som jag sa tack men nej tack flyttade han fokus till damen på sin andra sida. 

Måste säga att jag imponerades av denna herres av/ på. Både ur intressesynpunkt och ur gentlemannasynpunkt. 

Turligt nog dök hans vänner upp och kunde eskortera mig till hotellets lugna vrå. En promenad på ca två minuter men ändå. Jag hade ju vant mig vid att behandlas som en livegen på vägen dit... Klockan 02.30 damp jag i säng, ensam såklart. Allt annat vore orimligt. Så sent har jag inte varit ute på Bulgariens gator och torg sedan jag var 20 år. 

 

 

Vart ser jag matchen ikväll?  Nedbäddad i hotellsängen, det känns liksom säkrast så.