Snutjenny

Jag gillar Facebook. Man skickar en vänförfrågan, lite som barndomens "fråga chans"-lappar. 

Mottagaren får kryssa för ja eller nej.

Mig veterligen användes ingen ruta för alternativet: Du får vara tillsammans med mig, men jag kommer inte att vara tillsammans med dig.

Således blev det alltså ett definitivt svar.

Samma sak på Facebook. Man ingår ett slags förbund. Inte med det sagt att engagemanget kommer att vara lika stort från båda parter, men i grunden har vi ändå sagt "ja" till varandra. Man lirar liksom på samma villkor.

 

Instagram däremot lyder under helt andra regler. Där är det starkast överlever. (enkelt översatt: den med flest följare (förföljare)  vinner.)

Det kom inte direkt som någon överraskning eftersom jag redan innan öppnat Insta-konto fick reda på att det absolut viktigaste med Insta var att man måste ha fler följare än antalet man följer. Annars kunde man lätt uppfattas som pinsam.

Då jag sedan länge ändå kan betraktas som synnerligen pinsam i många andra situationer, bekom det mig inte nämnbart att siffrorna högst upp på kontot avslöjade att jag följer fler.

Jag följer inte jättemånga, och då förstår ni ju såklart att det inte heller är jättemånga som följer mig.

Jag är inte heller den som börjar följa en massa random människor, men skulle jag mot förmodan, av en eller annan anledning, börja följa en random människa så förstår jag att denna inte per automatik börjar följa mig, den okända främlingen, tillbaka.

Men om en random person väljer att följa mig, och jag av någon anledning finner denna intressant och väljer att följa tillbaka, så kan man ge sig fan på att detta inom loppet av några minuter följs av en sk avföljning.

Personen (jägaren) har fått ännu en följare men vill inte under några omständigheter uppfattas som pinsam, och väljer därför att radera en lika snabbt som en annan trycker på like.

(Dessa användare strävar förmodligen efter att utstråla ett slags kändisstatus, och har i regel 3000 följare och följer 15 st)

Jag förstår att verkligen kända personer väljer att inte följa sina fans eftersom det förmodligen skulle krascha såväl mobiltelefon som dator.

Men det var också den där kändisaspekten som till en början gjorde att jag tog för givet att mina bekanta som nått nåt slags kändisnivå, avböjde att "följa tillbaka". Att de ansåg sig lite förmer efter att inom något område lyckats att uppmärksammats.

Så var det förstås inte.

Nej, för det gäller även de personer som inte ens varit i närheten av att vara en känd person.

De människor som man är vän med på Facebook och som man stundom faktiskt spenderar en del tid med. IRL alltså.

De drar sig inte en sekund för att godkänna ens följförfrågan, men vägrar konsekvent att följa tillbaka.

Det är faktiskt ganska osympatiskt. Det kan också ses som direkt drygt.

Det kan ses som att dom i och med den godkända förfrågan säger:

Eller som inledningsvis nämts: Du får vara tillsammans med mig, men jag kommer inte vara tillsammans med dig.

Jag vågar garantera att jag inte kommer att gråta blod om min förfrågan avslås, jag kommer förmodligen inte heller att krypa upp i fosterställning och avskärma mig från verkligheten om någon tar bort mig från Facebook, men Instagram-mentaliteten gör alltså att de inte på något vis vill gå miste om en följare, trots att de uppenbarligen inte önskar ens sällskap.

Men i den där siffran högst upp på insta-kontots profil, där är jag mer än välkommen. Ett välbehövligt streck. En del av statistiken..

Sympatiskt.