Snutjenny

Uppdateringar om sommar och ledighet.

 

Jag har helt enkelt glömt bort det. 

Och hur gör man nu igen? 

På allas läppar vilar samma svar. 

Borta är tidsödande dejtingsajter. 

Nu gäller snabbt, tidseffektivt och enkelt. 

Nu gäller Tinder. 

Det har i mina ögon framstått som den kanske främsta ligg-appen i världen, men förvånansvärt många vittnar om funnen äkta kärlek. 

Självklart får man sig snabbt ett nyp om man skulle vilja det. Men det är kanske inte längre där störst fokus för app-användarna ligger numera. 

Jag är en analytiskt lagd person och kastar mig sällan oförberedd in i nya situationer. Men efter att ha googlat på hur Tinder fungerar, utan att få önskad utdelning, tog jag ändå ett djupt andetag och kastade mig ut i det okända. 

Stresspåslaget närapå golvade mig. 

Appen lokaliserar lämpliga personer inom en viss avståndsradie. En aldrig sinande ström. 

Det skall "svepas" åt ett håll om man inte är intresserad av personen som visas, och åt ett annat om man gillar vad man ser. 

Plötsligt dyker det upp en match-ruta när man indikerat att man gillar varandra. 

Efter att ha "svept bort" ett antal intressanta män och indikerat att jag var intresserad av många andra för mig helt ointressanta män, pga att jag i stressen svepte åt fel håll och trodde att jag kunde ändra mig genom att svepa tillbaka, vilket var ett felaktigt antagande, fick jag slutligen lite häng på tekniken. 

När jag väl fattat grejen kändes allt plötsligt väldigt bekant. 

Här, precis som på Match, är mallen för männens profiler stöpta i samma form. 

* En ölbild. 

* En "här står jag på skidor högst upp på en alptopp-bild. 

* En "kolla vad cool jag ser ut på hoj-bild".

* En "under vatten när jag snorklar bland koraller-bild". 

och slutligen

* "nawww..jag har även mjuka och omvårdande sidor. Kolla bara hur fint jag gosar med det här lilla djuret-bild". 

Själv kom jag fram till den snöpliga insikten att den enda som tar kort på mig numera är jag själv, och jag hade därför stora bekymmer att hitta bilder att presentera mig med. 

Alternativet att lägga upp fem selfies kändes inte aktuellt och skulle förmodligen signalera ett större mått av självcentrering än vad som är brukligt. 

På de bilder som någon annan tagit poserar jag ihop med andra och användande av dessa skulle per automatik innebära att jag presenterade ett antal vänner till mig också, vilket jag ställer mig tvekande till om de skulle uppskatta. 

Däremot verkar inte alla Tinder-användare bry sig om sådana petitesser, utan hänger gärna ut såväl vänner som barn i sin profilbild.  

Så till den grad att det i vissa fall faktiskt var svårt att utröna vem användaren var. 

Kanske kan man gruppdejta, men det verkar stökigt?

Inom loppet av några få minuter chattade jag med den första killen. 

På frågan var jag "höll hus" svarade jag sanningsenligt att jag bor i Bromma. 

Frågan därpå löd "vad händer ikväll?" kunde jag inte tolka på annat sätt än "ska vi ligga?". 

Främst kanske jag valde att tolka det på så vis eftersom klockan var 23.30 en onsdag och då brukar folk i regel inte starta sina kvällsscheman. Men vad vet jag, jag är inte alltid så uppdaterad, så kanske är jag orättvis. 

Däremot stannade konversationen när jag skrev att jag "i bästa fall hittar någon att tillbringa mina dagar med" som svar på vad jag var "ute efter" i forumet...så jag tror ändå att mitt antagande kan styrkas. 

Därefter följde en del chattförsök från de ointressanta männen jag felaktigt indikerat att jag fann intressanta, och de var i sanning en brokig skara kufar i olika former. 

Efter ytterligare bläddrande blev jag så yr i huvudet att jag var tvungen att gå och lägga mig. 

Det återstår att se om detta är ett forum för mig eller ej, men det är värt ett försök. (Tror jag.)