Njuter av lagom-service.

Det är nåt oerhört befriande i att sätta sig på en restaurang i Stockholm. 
Att mötas av ett lagom stort leende. 
Att tilltalas i ett alldeles lagom tonläge. 
Jag var så svårt traumatiserad av servicen i Side att jag till och med tyckte att Fridays bjöd på en enastående uppvisning i gott uppförande. 

I Side var ingenting lagom när det gällde hotellets bar- eller restaurangpersonal. 
Antingen var de spexande lustigkurrar, eller beska satmaror. 
Jag kan mycket väl tänka mig att ledningen uppmanat sina anställda att: "skoja med gästerna, sånt uppskattar dom." och: "ser ni en stel svenne, så ta i från tårna. Dom har längre startsträcka". 
Personalen som anammade detta kunde därför utan förvarning rycka kepsen av ett barn och sätta den på sitt eget huvud samtidigt som en liten dans utfördes. Eller som i mitt fall, plötsligt rycka boken ur mina händer när jag satt och läste vid middagsbordet.
Kul..crazy ...galet..verkligen. Men främst, sjukt jävla enerverande. 
Ett annat kul litet trick de använde sig av var att spexa i baren genom att inte låta dig ta emot glaset. När de sträckte fram glaset och man skulle ta emot det, ändrade de riktning och drog glaset i stora svepande cirklar för att man inte skulle få fatt i det, så att man så där superskojsigt skulle behöva jaga glaset. Så där retsamt roligt och under alldeles för lång tid, så som alla vuxna människor uppskattar. 
Detta försökte jag utan vidare framgång avstyra genom att se måttligt road ut(red.anm. Se jävligt sur ut) men efter så där tolv dagar var det kanske så att min tålamodsbägare rann över och jag fick lite av ett bryt och, enligt andra lite väl barskt röt:
Men jag ser väl för faan inte ut att vara fem år gammal, ge hit glaset!!
Det kanske var oturligt att den nya bartendern för första gången provade knepet på just mig, men tar tålamodet slut så gör det och i den bästa av världar gör det att han avstår från att utsätta någon annan stackare för denna fantastiska lustighet.

De anställda som däremot valde att inte anamma spex-temat, avstod med besked. 
Det var främst den kvinnliga delen av personalen som dagligen mötte mig med en min som antagligen mest kan beskrivas med 
"Men fattar inte du att jag har bättre saker för mig än att servera dig, satans turistäckel. Kan inte jag bara få stå och kolla min facebook i fred. Fuck off, hur tydlig behöver jag vara liksom?!". 
Men när de ändå bestämde sig för att tappa upp en öl åt mig gjordes det samtidigt som de började ropa saker till cheferna. Nåt som mest lät som:
"Mehh...kan inte jag bara få dra nu. Jag hatar att vara här. Jag hatar stela svennar och jag hatar att behöva servera folk som betalar orimligt stora summor pengar för att bo på det här hotellet" .
Mitt antagande förstärks av att dessa haranger underströks med trumpen underläpp och med ett tonfall som från en orättvist behandlad fyraåring. Hade de dessutom stampat med foten i golvet hade de gjort helhetsbilden mer komplett.
När ölen väl var upptappad placerades den på andra änden av baren. 
"Hallo...madam, here. (ja du ska fan inte tro att jag ska servera ölen framför dig. Nån jävla måtta får det vara på dina semesterfasoner.)"
Eftersom jag inte gärna gör mig ovän med folk som jobbar där jag bor lunkade jag iväg de fyra fem meter som återstod till ölplaceringen, men sade samtidigt att jag även hade beställt en kaffe..
Turkiets genom tiderna längsta suck till svar. 
Kaffekoppen fylldes och placerades då såklart i den första änden av baren. 
"Madam..here..." 
Och jag fick gå tillbaka till min ursprungliga placering vid denna förbannade gudsförgätna bardisk. 
Kanske var detta bara deras sätt att tolka "jaga glaset"-leken. En något grymmare och betydligt mer otrevlig och långdragen variant. 
Försiktigt frågade jag efter den beställda flaskan vatten också, fullt medveten om att det kunde vara det sista jag gjorde i livet. 
"No" 
Nähe....
"Water, finish" följt av en "vad fan tror du att jag kan göra åt saken"-axelryckning. 
Ja, det är klart att vattnet är slut på det enda stället som kan tillgodose gästerna med vatten, eftersom de två enliterflaskorna som skulle fyllas på i rummet varje dag inte heller finns..

Så när jag satte mig på Fridays och möttes av personalen som inledde med: 
"Hej jag heter X och kommer att vara er servitör ikväll. Jag är ny så det kanske tar lite längre tid för mig att knappa in er beställning...
tänkte jag bara...Ta den tid du behöver, du har redan överträffat mina förväntningar. 
Älskade lagom-service...jag har saknat dig så.