Melodifestivalen. Sammanfattning av Deltävling 1. Behöver vi verkligen fler dockliknande bimbos som förebilder?

Och så var spektaklet äntligen igång! Ett knappt år av längtan är över och vi kan, som Sanna Nielsen själv sa, se fram mot ytterligare fem veckor av musik, kärlek och glädje. Och lite spott och spe, såklart.
Melodifestivalen trycker ju på alla känsloknappar och det är väl det som gör det så förtjusande? Alla har något att säga, snällt eller elakt. Alla tycker till på något vis, vare sig man älskar eller hatar maskinen Melodifestivalen så gör det den till en aldrig sinande källa av samtalsämnen.
Igår var det då alltså premiär av årets omgång.
Borta var fjolårets dassiga träningsoveraller och överspända programledare. Istället möttes vi av två finklädda och mer rutinerade mediapersonligheter som tillsammans sjöng en självironisk låt om det vi alla frågat oss:
-Varför skåningar igen? (för er inte så invigda kan jag tala om att det höjdes röster gällande valet av ännu två skånska programledare. Inte minst min egen stämma protesterade)
Efter gårdagens program rycker jag på axlarna och tänker: tja, varför inte?
För nog tycker jag allt de skötte sig exemplariskt.
Hela showen andades mer gala. Det var pausdansare med plymer, glittriga pompoms och guldfärgade kläder.
Men det var någon som slet hårdare än alla andra under kvällen: Schlagerfläkten.
Det var verkligen fläktens deltävling. Aldrig förr har så många bidrag förärats av fläktens magiska kraft och vi får hålla tummarna att den orkar fem veckor till.
Årets sidekick Filippa Bark ska ju tydligen ha nåt slags underhållningsvärde. Dessvärre har detta gått mig helt förbi och jag hoppas verkligen att hon inte går i Nours fotspår och tilldelas programledarrollen om ett par år.
Det kan enligt mig räcka med att Filippa Bark gästspelar på nån filmgala vartannat år, att dras med henne i ytterligare fem veckor på raken lockar inte nämnvärt. Men om inte annat ger det utrymme för kontinuerliga kisspauser framöver.
 
  1. I'll Be Fine” – Molly Pettersson Hammar
    Klädd i smickrande röd dräkt framförde hon en härlig och svängig låt på äkta diva-manér.Sjunger bra och har en sjukt bra närvaro.. Plus för kombon släp och fläkt. Fler än jag överraskades när hon slutade på en osmickrande och oförtjänt sjätteplats (det talas om röstningskollaps, men det återkommer jag till)
  2.  ”Pappa”Daniel Gildenlöw
    Kvällens magplask? Här kom det verkligen grus i glädjebägaren. Den tidigare Pain of Salvation-sångaren gick från att 2010 ha gett mig ett av de bästa Mello-ögonblicken någonsin till att lämna mig helt tom. Det var en låt som i ärlighetens namn var bland det tråkigaste som visats, tätt följd av förra årets Bygdens son. Och allvarligt, det är bara ok att uppträda barfota i Melodifestivalen mer en än gång om man heter Loreen, Daniel hade gott kunnat snöra på sig ett par skor denna gång. I övrigt talade denna man om att hans hemliga talang var att skriva och rita  baklänges. Hur man nu ritar baklänges förtäljer inte historien. Han hamnade på sista plats.
  3. One By One"Elize Ryd & Rickard Söderberg
    Denna duo förde genast förhoppningar till en repris av Sanna Nielsen och Fredrik Kempe, men det blev det inte. Men det var en galet bra låt iaf. Lite rockballad, lite opera, massor av rökmaskin och mycket Rickard. Fantastiska Rickard! De bjöd på en dramatisk och teatralisk show som kändes lite väl mycket Skönheten och Odjuret, men rackarns bra var de. Älskar att de fick med Pride-färgerna i ljusshowen, man kan aldrig förmedla kärleksfulla budskap nog! Tråkigt nog får vi inte se mer av dom i år då de hamnade på en femteplats.
  4. Hello Hi”Dolly Style
    Ok, vi hade väl alla förberett oss för det värsta men det här slog nog alla rekord. Yohio har ynglat av sig tre stycken dockimitationer som alla sjunger falskt. Generande dåligt. De står och drar sig i håret och gör sitt yttersta för att se omåttligt dumma och oskyldiga ut, lite så där som säkert faller en avart av medelåldersmän på nätet i smaken. Det enda positiva var att de under de muskorta kjolarna hade rejäla trosdon. Men behöver vi verkligen fler dockliknande bimbos som förebilder för barn i det här landet? -JAA, tyckte barnen och rösatde dem vidare till andra chansen.
  5. ”Det rår vi inte för”Behrang Miri feat. Victor Crone
    Äntligen fick vi skymta Måns "Mumsmums" för första gången detta år. Denna kväll som låtskrivare. Jag önskar honom givetvis större framgång som sjungande artist. Jag tycker ändå, rap-försöken till trots, att det var en rätt skön och trivsam låt. Framförallt gläds jag över att Behrang kammat till sig i år och inte försöker se ut som en trettonåring på amfetamin. Låten knep en plats i Andra chansen.
  6. Can't Hurt Me Now” Jessica Andersson
    Gala guld och glitter! Strassmick och strasstativ. Hela upplägget känns kanske lite mycket Conchita Wurst, men hey, det finns sämre artister att härma. En härlig ballad med bra drag. Jessica var sin vana trogen snubblande nära att troschocka även denna gång men klarade sig trots den väluppskruvade fläkten. Välförtjänad finalplats.
  7. Sting”Eric Saade
    Eric visade sin kronprins och tidigare dansare Anton Ewald att det går att klara sig igenom ett helt dansnummer utan att ta ett enda skrevgrepp. Varken vattenfall eller sönderslagna glasburar, men väl en svävande scen över publikhavet och glitterkonfetti gav Eric en finalplats. Och det är klart, när låtskrivar-Kempe gör ännu en Mello-entré vet man ju att det går vägen. Självklart kommer jag att dansa till den här låten! Dock hade jag önskat bakgrundsdansarna lite roligare kläder.
Kvällens glädje: Den mer glamourösa touchen på tillställning. Kanske är vi på väg tillbaka till de gamla goda tiderna.
Kvällens besvikelse: Filippa Bark. Det finns ju en Melodifestival för de yngre förmågorna, kan hon inte få praktisera där istället?
Kvällens sammanklAPPning: Den nya Mello-appen brakade samman. Folk rasar över att den inte laddades ner snabbt nog för att kunna rösta på Molly, och att hon därför åkte ut. Men kan man verkligen lasta SVT för det? Eftersom man fortfarande kan telefonrösta som vanligt borde väl det ha varit ett bättre alternativ än att sumpa röstningstillfället genom att fortsätta försöka appnedladda gång på gång. Nä, skärpning folket.