Snutjenny

Det finns olika anledningar till att man inte ska smyga sig på folk.

Dels kan man skrämma slag på någon och dels är det synnerligen obehagligt att smyga sig på folk i största allmänhet.

Ska man ändå smyga sig på någon bör man välja ett annat tillfälle än när föremålet för påsmygningen (jag) står med ändan i vädret.

 

Kvinnan i 50-årsåldern tittade plötsligt på mig med något saligt i blicken. En situation jag inte är särskilt bekant med, oavsett om det gäller män eller kvinnor. I synnerhet inte när det sker från en sekund till en annan. Som om blixten slog ner i henne ändrade hon ansiktsuttryck till något som nästan kunde liknas vid dyrkan.

Vad som föranledde denna hastiga förändring är ännu oklart, men hursomhelst så skedde den. Och den höll i absolut längre än vad som kan beskrivas som bekvämt.

När hon lämnat butiken stod jag kvar som ett frågetecken och vände mig till min kollega:

-Såg du det där?

Javisst hade hon gjort det, dessutom tyckte hon att det hela var så lustigt att hennes mungipor, enligt egen utsaga, låsts i ett jätteleende som inte gick att få bort.

När jag sedermera stod i lagerdelen av butiken, böjd likt en fällkniv (eller som en strippa som lutar sig ner, men det låter liksom för grovt)  över min väska med ändan i vädret, hörde jag plötsligt att någon stod bakom mig.

Och där, en meter ifrån min kropps för närvarande högsta punkt, rumpan, stod den saliga kvinnan.

- Jag vill bara säga att du har jättefin figur.

- Oj, eh, förlåt?

- Jag tycker du har jättefin figur  och om man ser nåt fint ska man säga det. viskade den saliga kvinnan vidare.

Jaha, eller inte, tänkte jag. Inte när man befinner sig någonstans där man egentligen inte får vara, och i synnerhet inte om man tilltalar någon som står med rumpan i vädret. Om man dessutom viskar blir det än mer obehagligt.

- Vi ses. Hej då! och så försvann kvinnan igen.

Någonting säger mig att vi kommer att ses igen, men jag tänker se till att hålla ryggen fri framöver.

 

Om jag ändå trotsallt skulle ha blivit smickrad av detta försvann det när en senare presentköpande kund undrade över storlekar och beskrev gåvomottagaren med orden: Hon är nog till och med mer bastant än vad du är.

Tack och bock.

Balansen var återställd.