Snutjenny

Jag lät mig förtrollas av beskrivningen när jag bokade resan. Lugn och ro vill jag ha. Inget dunka dunka. 

Sällan har jag blivit så missledd. Visst är omgivningarna lugna, men på själva hotellet är det mer liv i luckan än vad det var på min ungdoms partyresa till Cypern. Det är dock inte gästerna här som för ett fasligt oväsen, utan det så kallade 'underhållningsteamet'.

Klockan 10 börjar dom. 

Uppställning vid poolen för signaturdans, tätt följd av good morning-sången. 

God morgon här är tydligen likvärdigt med snart spränger vi högtalarna-högt ljud och inte en lugn och harmonisk inledning på dagen. 

Här på Side Ally hotel behöver man inte oroa sig för att missa något. Vill man ta en dagsutflykt eller kanske fem, så kommer allt vara precis som vanligt när du kommer tillbaka, för schemat är detsamma varje dag. Precis som de 10 låtar (Tarkans "kiss kiss" har numera tappat all sin eventuellt forna glans.) som spelas varje dag. 

Och precis som orden detta underhållningsteam skriker. 

I högtalare, hela dagen, varje dag.

För oavsett om det är vattenpolo, pilkastning, volleyboll, knattedisco eller bingo, skall det kommenteras i mikrofon av gruppens ledare som i varannan mening kastar in ett "katastrofeeeee" eller ett "sabotageeeee" ( uppskattningsvis hör jag dessa två ord 200 ggr fler än önskvärt per dygn.)och han skrattar lika gott varje gång åt sin fyndighet. Han tar i, trots att han har den fastväxta micken i handen, för att kunna överrösta musiken.

Så när man ligger där vid poolkanten och inser att även dagens vattenpololag har samma namn och samma hejaramsa ("hell hell kiss in hell(!?) ) som den senaste veckan så förstår jag ju att jag inte verkar nåt vidare värst sympatisk när jag pluggar i öronpropparna, men mitt tålamod har liksom inte råd med några andra alternativ. 

Glädjande nog är kommersen inte lika utbredd på stranden så där tillbringar jag dagarna. Även om det stundom ljuder "volleyboooooooll volleybooooooll" eller "bananaboat" även där, dock utan mikrofon. (Vilket också visar på att de mycket väl skulle klara sig utan även vid poolen. 

Vid middagen börjar barndiscot. 

Jag fattar att barn mår bra av rutiner, men nog tror jag att även dom skulle uppskatta en ny sång att dansa till, åtminstone en dag, istället för de fyra som gått de senaste 12 dagarna. 

När sista barnsången går av stapeln uppmanas alla barn att skrika så högt och gällt de kan. Något som senare fortsätter när de springer genom vattenspridarna nedanför balkongen. 

Därefter återgår ordningen till det normala och de 10 låtar som spelats under dagen används även när det är  "shooooooow tiiiiiime". 

När det är show time adderas ytterligare ett ord i repertoaren, och det tog mig säkert sex dagar innan jag förstod att "ablauuuuuu" betydde applauds. (Nu så här i efterhand ser jag ju likheten i skrift.)

Jag sitter givetvis inte frivilligt och tittar på spektaklet utan det trycks upp i ansiktet på mig. 

Vissa skulle säkert kalla det första parkett men jag anser att scenen är på tok för nära min balkong.