Snutjenny

Inatt landade jag i Side, Turkiet. 

För er som inte vet så kommer jag att vara här i två veckor, ensam även denna gång. 

 

Jag hann inte vara på Turkisk mark många minuter innan den första obscena kommentaren fälldes. 

Inte av någon pilsk karl utan orden kom från en svensk kvinna. 

Precis som i Marsa Alam fanns det nämligen inget toalettpapper på flygplatsen. 

Och precis som i Marsa Alam var det tydligen jag som skulle bli indragen. 

Där blev jag ju informerad om att kvinnan bredvid mig tagit med sig en rulle papper då hon, citat: kände sig så jäkla risig i kistan. 

Hon erbjöd mig papper, men ingen annan fick ta del av hennes allmosor. 

Här mötte jag en kvinna som först passerade halva kön på vägen ut, för att sedan rikta blicken mot mig för att säga att pappret var slut. 

Inte till någon annan, till mig. 

Jaha, är jag den enda som ser ut att vilja ha informationen? Är det tydligt att jag är den enda som inte klarar ett besök utan pappersdon? 

Isåfall får jag se det som smickrande. Andra förklaringar ser jag inte. 

Vis av erfarenhet hade jag dock ett akutlager i väskan och när det äntligen blev min tur stötte jag på nästa kvinna i dörren. 

- Toapappret är slut. upplyste även hon om - Jag tog sånt dära toasitsskydd iställe. fortsatte hon och gjorde en grävande gest över skrevet.- kändes typ som smörpapper, men funka rätt bra. 

Åhh..jösses. men jag kvävde impulsen att utbrista det. Vad tusan är det för fel på kvinnfolk från Sverige? 

Svenskar är så försynta. Svenskar är blyga. 

Well...i wisch

Men varför tror folk att jag ska kunna hantera såna här uttalanden? 

Varför just jag?

 

Nåväl. Efter att jag som enda person klivit av transferbussen vid hotellet kom jag upp på rummet vid 02-tiden. Andra alternativ än att stupa rätt i säng fanns inte. Inte heller när jag insåg att nämnda säng saknade såväl täcke som påslakan... 

 

Vaknade en timme senare än tänkt i morse och slängde mig ner till poolen efter att ha intagit en något fantasilös frukostbuffé. 

Hamnade jämte en kvinna som sedermera visade sig vara moder åt ett av otygen i poolen. Just då var han kanske inte så mycket till otyg, men han kom att bli. 

Jag hade ju övervägt att boka barnfritt hotell, men tyckte inte de såg särskilt lockande ut, frånsett det uppenbara såklart. Det skulle jag ångra bittert, om än för några skälvande minuter. 

För efter en stund kallade modern upp grabben ur poolen, då hon ansåg att han skulle snytas. 

Sagt och gjort. Och han gjorde det med besked. 

Han tog i för kung och fosterland och likt en katapult försökte han fräsa sin mor i näven...varpå jag kände något jag inte riktigt ville kännas vid. Nämligen hur något landade på mitt ben. 

Gode Gud, låt det vara vatten. Låt det bara vara vatten...

Självfallet var det inte vatten, utan barnsnor. 

I samma stund som modern febrilt började försöka torka av mitt lår och samtidigt lära barnet att säga "i' m sorry" började jag hulka. Och hulka. Att jag är en av Nordens mest äckelmagade personer är väl ingen hemlighet vid det här laget?

Jag hade ju inte hunnit sondera terrängen vid poolen än, så vart en ganska akut stundande uppkastning kunde ske hade jag ingen aning om. 

Efter några kritiska evigheter lyckades jag i alla fall hålla den nyss intagna frukosten invärtes länge nog för att kunna byta sida av poolen. Att stanna kvar hade varit alltför smärtsamt. 

 Än en gång dök frågan upp: Varför jag?

Det var lite från resans första dygn. 

Besudlad både bokstavligt och bildligt. 

Av kroppsvätskor och av ocensurerade kjolstyg. 

Nu återstår bara 13 dagar....

 

Ps. Bortsett från ovanstående har jag det magiskt bra!