Jag har så mycket kvar att lära.
En kvinna i 70-årsåldern anlände under gårdagen till butiken.
Hon skulle ut och resa minsann. Och utan tillstymmelse till att maskera det stolta tonfallet deklarerade hon att det aldrig skulle falla henne in att checka in bagage.
Nop. Hon reste till fem länder med endast handbagage.
Detta uttalande upprepades vid ett tiotal tillfällen under hennes besök, och det var viktigt att vi hittade plagg åt henne som tog lite utrymme eftersom, ja ni vet, hon aldrig reser med mer än handbagage. Såklart.
Jag bestämde mig slutligen för att ge henne omåttlig beundran för detta då jag insåg att upplysningen om det förbaskade handbagaget inte skulle upphöra förrän hon tilldelats beröm för denna fantastiska bedrift.
- Men oj, jag förstår inte hur du lyckas med det? Jag menar, min egen intention är ju alltid att få med så lite som möjligt, men det slutar alltid med att resväskan är sprängfull. Att bara resa med handbagage är ju nästintill omöjligt. bredde jag på.
Det föll onekligen i god jord och kvinnan svämmade nästan över av stolthet.
Tydligt redogjorde hon för tillvägagångssättet som bla innefattade tjänsten att få sin tvätt gjord på hotellen och lade därmed ribban för lösningen till den briljanta packningen även på ett ekonomiskt plan. Ett plan som förmodligen väldigt få butiksbiträden har möjlighet att nå.
- Aha..det är ju toppen. fortsatte jag. Men hur gör du med böcker då?
- Jamen, herregud. (lite med röst som antydde att jag var en flickstackare som inte förstod bättre) Den har du ju redan i handbagaget.
- Ja, en bok, ja. Men jag behöver ha med mig fem.
Då kom ett fantastiskt svar som fick mig att le från öra till öra.
- Har du med fem böcker!? Då behöver du lära dig att ha lite roligt, det hör jag det.
Ja, jösses. Så sant som det är sagt, jag har mycket kvar att lära.